Från att ha varit begränsat till vårdpersonal som utsatts för risk för hivsmitta används postexpositionsprofylax, PEP, i allt större utsträckning som preventionsmetod för att motverka sexuell och intravenös smitta. PEP är en korttidsbehandling med hivläkemedel och används alltså för att minska risken för hivinfektion efter en potentiell exponering för viruset.
PEP är en intensiv kombinationsbehandling som ges under fyra veckor, under förutsättning att behandling sätts in senast 36 timmar efter smittrisktillfället. I Sverige finns inga riktlinjer för när PEP bör sättas in men på de flesta infektionsklinikerna gäller följande:
Sticktillbud med hivkontaminerat instrument där huden penetrerats.
Delat kanyl med känd hivinfekterad person.
Oskyddat analt eller vaginalt samlag (t.ex. kondomhaveri) där ena parten är känt hivpositiv.
Receptivt oralt samlag med ejakulation där den inträngande parten är känt hivpositiv.
Våldtäkt eller annan sexuell exposition där det inte är möjligt att utröna hivstatus på indexperson men där omständigheter gör att behandling ändå bedöms lämpligt av ansvarig läkare.
Exposition av hivinfekterat blod på slemhinna, i öga eller på skadad hud.
Om man har haft anonymt sex, och inte vet vem partnern är, eller om sexpartnern inte vill testa sig får man ingen PEP-behandling.