Du har rätt att begära anonym hivtestning (Patientjournal-lagen, förordning 1086:198). Du behöver alltså inte uppge ditt namn eller visa din patientbricka. Det är först om det visar sig att du är smittad som läkaren enligt lagen måste upprätta en journalhandling och fråga efter personuppgifter.
Enligt smittskyddslagen är du skyldig att omedelbart söka läkarvård om du är uppgiven i en smittspårning/kontaktspårning eller om du själv av någon anledning misstänker att du är smittad av hiv, klamydia, syfilis eller gonorré. All undersökning för att utreda om du är smittad eller vård och behandling som behövs om du är smittad är kostnadsfri för dessa allmänfarliga sjukdomar (7 kap. Smittskyddslagen). Du är skyldig att göra de undersökningar och ta de prover som behövs.
Kontaktspårning
Kontaktspårningen utförs av ansvarig personal på respektive mottagning eller vid komplicerade fall av smittskyddsläkaren. Kontaktspårning innebär att du måste lämna uppgifter om den eller de personer som smittan kan ha kommit från och den eller de du kan ha fört den vidare till, med andra ord personer du har haft sex med (eller delat spruta med). Dessa personer måste sedan kontaktas och informeras om att de kan vara smittade. De måste sedan provtas. Det görs genom att det skickas ett brev med information om sjukdomen, hur och var man kan provta sig samt ett svarsbrev som ska fyllas i av den som tar provet (exempelvis läkare eller sköterska). Svarsbrevet skickas sedan tillbaka till den som utför kontaktspårningen. Du har alltid fullständig sekretess gentemot uppgivna partners vid en smittspårning men kan också välja att själv kontakta dina partners och informera dem om att de måste genomgår provtagning.
Det är väldigt viktigt att försöka kontakta så många som möjligt som kan ha varit utsatta för smittrisk, även de man haft skyddad sex med då kondomen kan ha spruckit utan att man märkt det. Den sjukvårdspersonal som utför kontaktspårningen, hjälper dig med att kontakta de du haft sex med. Även om du inte vet fullständigt namn eller adress är det viktigt att du medverkar och ger så mycket information du kan. Alla måste få chansen att bli undersökta.
Det är både svårt att berätta att någon kan ha en allvarlig sjukdom och få veta att man själv kan ha en allvarlig sjukdom. Kontaktspårningen är till för att förhindra fortsatt spridning av en sjukdom, inte för att peka ut dig som smittspridare. Om någon uppgett ditt namn är det för att han eller hon bryr sig om dig.
Om du inte testar dig eller följer läkarens råd, trots att du vet att du kan vara/är smittad av en sjukdom som omfattas av smittskyddslagen, kan läkaren anmäla det till smittskyddsläkaren. Smittskyddsläkaren kan då vidta olika åtgärder. I första hand försöker smittskyddsläkaren nå dig genom brev, samtal, hembesök med mera. I sällsynta fall kan smittskyddsläkaren bli tvungen att vända sig till länsrätten som får avgöra om det behövs beslut om tvångsundersökning. Det kan innebära att polisen hämtar dig och för dig till en läkare på specialistklinik för att ta de nödvändiga proverna.
Om en person fortsätter att ha oskyddat sexuellt umgänge trots att han eller hon är smittad brukar samtal och information räcka. Smittskyddsläkaren har dock möjlighet att ansöka till länsrätten om isolering. Tvångsåtgärder är dock mycket ovanliga när det gäller hiv. Det är vanligare att ansvar för smittspridning avgörs i tingsrätten genom brottsmålsförfarande. Detta är dock helt skilt från smittskyddslagen och smittskyddsläkaren.
