Du har rätt att begära anonym hivtestning (Patientjournal-lagen, förordning 1086:198). Du behöver alltså inte uppge ditt namn eller visa din patientbricka. Det är först om det visar sig att du är smittad som läkaren enligt lagen måste upprätta en journalhandling och fråga efter personuppgifter.

Enligt smittskyddslagen är du skyldig att omedelbart söka läkarvård om du misstänker att du är smittad av hiv, klamydia, syfilis eller gonorré. All undersökning, vård och behandling som behövs är kostnadsfri (SmL 2004, kap. 4). Du är skyldig att göra de undersökningar och ta de prover som behövs. Om du är smittad måste du genomgå behandling enligt läkarens rekommendationer.

I vissa fall kan din läkare vara skyldig att rapportera din närvaro och dina testsvar till smittskyddsläkaren som är den institution som ansvarar för att smittskyddslagen följs.

Du måste även lämna uppgifter om den eller de personer som smittan kan ha kommit från och den eller de du kan ha fört den vidare till. Dessa personer måste sedan kontaktas och informeras om att de kan vara smittade (kontaktspårning).

För att vara säker på att den kontaktspårade personen går och testar sig får han eller hon ett svarsbrev som ska fyllas i av provtagaren och sedan skickas tillbaka till personen som utför kontaktspårningen. Du väljer själv hur du vill kontakta dina partner. Om du vill kan du kan ta kontakt tillsammans med vårdpersonalen. Du kan även vara anonym gentemot den person du uppger och behöver alltså inte uppge ditt namn till den som blir kontaktspårad. Sedan skickas ett brev ut med information om sjukdomen, provtagning och ett svarsbrev för att säkerställa att personen lämnar prov.

Det är väldigt viktigt att kontakta så många som möjligt som kan ha varit utsatta för smittorisk, gärna även de man haft skyddad sex med då kondomen kan ha spruckit utan att man märkt det. Din läkare, kurator, barnmorska eller sjuksköterska hjälper dig att nå så många som möjligt av dem du har haft sex med det senaste sex till tolv månaderna. Även om du inte vet fullständigt namn eller adress är det viktigt att du är med och ger så mycket information du kan. Med hjälp av smeknamn, arbete, skola, ålder och hårfärg kan man i många fall spåra personen.

Kontaktspårningen utförs av ansvarig personal på respektive mottagning eller av smittskyddsläkaren.

Det kan kännas svårt att vara tvungen att meddela att någon kan ha en farlig sjukdom, men det kan även kännas svårt att vara den som får veta att du kan vara smittad. Kontaktspårningen är till för att skydda dig från en sjukdom, inte för att peka ut dig som förövare. Om någon uppgett ditt namn är det för att han eller hon bryr sig om dig och vill att du ska vara frisk.
Om du inte testar dig eller följer läkarens råd, trots att du vet att du kan vara eller är smittad av en sjukdom som berörs av smittskyddslagen, kan smittskyddsläkaren ta till tvångsåtgärder. Det kan bland annat innebära att polisen hämtar en person som vägrar att testa sig och låter en läkare ta de nödvändiga proverna. Om en person fortsätter att ha oskyddat sexuellt umgänge trots att han eller hon är smittad kan det bli nödvändigt med isolering.

Källa: www.vardguiden.se