vad är hiv & aids?
hur smittar hiv?
hur smittar inte hiv?
skydda dig
hivtest
behandling
botemedel och vaccin
preventionsmetoder
statistik
mänskliga rättigheter
förkortningar

Eftersom hiv är ett virus, finns det idag inga läkemedel som kan rensa kroppen från infektionen. En annan typ av smittämnen, bakterier, har en egen ämnesomsättning och fortplantningsförmåga och kan därför leva och förorsaka infektioner utan att vara beroende av att leva i andra levande celler. Detta tillsammans med förhållandet att bakteriernas cellvägg skiljer sig från våra cellers har gjort det möjligt att framställa läkemedel – antibiotika – som angriper bakteriernas ämnesomsättning och tillväxt utan att skada människans celler.

Virus har varken egen ämnesomsättning eller fortplantningsförmåga. Men de kan tränga in i mänskliga celler och programmera om cellens arvsmassa så att de producerar nya viruspartiklar, som kan knoppa av och infektera nya celler. Genom vaccinationstekniken har man under 1900-talet lyckats skapa skydd mot infektion med åtskilliga virus. För den som redan blivit virusinfekterad finns det däremot bara ett fåtal mediciner, och inga botemedel av den typ som antibiotika utgör mot bakterieinfektioner.

Mot hiv/aids finns det fortfarande varken botemedel eller vaccin. Men det finns läkemedel som kan bromsa hivinfektionens förlopp. Det första läkemedlet mot hiv/aids, azidothymidin eller AZT, kom 1987. Efter flera års uppföljning av patienter som behandlades med enbart AZT fann man dock att behandlingen inte gav de resultat man hade hoppats på. På den tiden saknade man laboratorietekniska metoder för att följa medicinens effekt på ett pålitligt sätt, man hade få läkemedel att tillgå och man förstod inte till fullo att hiv är ett mycket föränderligt virus, som lätt blir resistent mot behandling.

I mitten av 1990-talet vann forskningen nya insikter om hivinfektionens förlopp och det utvecklades en metod för att kunna mäta hur mycket viruspartiklar som en hivpositiv person har i blodet. Tidigare hade man antagit att den långa tid som hivinfektionen krävde för att utvecklas till det livshotande tillståndet aids berodde på att det efter några veckor från att man blivit smittad inträdde ett skede med latens både vad gäller produktion av nya virus och utveckling av symtom. År 1995 visade dock forskarna Ho och Wei att hivinfektionen utvecklas på ett annorlunda sätt än man tidigare trott.

Idag vet man att det i början av hivinfektionen utvecklas ett mycket stort antal viruspartiklar – uppemot tio miljoner per milliliter blod. Vid denna tidpunkt finns det stora mängder infekterbara celler samtidigt som det ännu inte har utvecklats något immunsvar mot infektionen. Efter tre till nio månader har immunförsvaret tvingat virusproduktionen ner på en lägre nivå och ett så kallat Steady State inträder, ett jämviktsförhållande, där olika hivpositiva stannar på olika höga virusmängder, så kallade Set Points, som för flertalet patienter ligger mellan 1 000 och 100 000 viruspartiklar per milliliter blod. Ju mera virus som finns i blodet, desto fortare antas sjukdomen försvaga kroppens immunförsvar.

Den nya metoden för mätning av antalet viruspartiklar kan också användas för att bedöma om en behandling är framgångsrik eller inte. Samtidigt har ett flertal nya läkemedel mot hiv utvecklats. Dagens hivbehandling förenar regelbundna mätningar av virusmängd i blodet med en kombinationsterapi där man använder flera mediciner samtidigt. Avsikten är att trycka ned patientens Set Point så lågt som möjligt för att bromsa sjukdomsutvecklingen och för att göra det svårare för viruset att utveckla resistens mot behandlingen.

Behandling mot hiv kan dock innebära biverkningar som ibland kan vara så allvarliga att terapin måste avbrytas. Det är också väsentligt att patienten orkar följa noga läkarens föreskrifter för att effekten skall kvarstå och för att undvika att resistens mot läkemedlen uppstår. I dagens läge kan man inte heller veta vilka långstidseffekter som kombinationsbehandlingen kan innebära för patienterna.

Internationellt sett är modern hivbehandling tillgänglig endast för en minoritet av det smittade, eftersom den utöver kostnaderna för läkemedelsinköp kräver resurser för regelbunden uppföljning och provtagning.

Läs mer på www.hivinformation.nu (öppnas i nytt fönster)