|
För
sjukvårdsperonal som genomför hivtest
Hivtestning
är ett viktigt verktyg i arbetet mot hiv/aids. Innan
hivtestning blev allmänt tillgänglig hade den epidemiologiska
forskningen endast en begränsad möjlighet att bilda
sig en uppfattning om hivepidemins utbredning i olika länder
och befolkningsgrupper. Även idag speglar de till UNAIDS
rapporterade aidsfallen en verklighet flera år tillbaka
i tiden eftersom inkubationstiden för hivinfektionen
är lång.
I
den svenska smittskyddslagen föreskrivs det att var och
en som har anledning att anta att han smittats av hiv skall
söka sig till hivtestning och att läkare skall i
sin verksamhet vara uppmärksamma på hiv och vidta
lämpliga åtgärder i form av undersökning
och behandling alternativt remittera patienten vidare.
Undersökningar
och behandling avseende hivinfektion är kostnadsfria
för patienten. Söker patienten upp den allmänna
sjukvården enbart för hivtestning skall han därför
inte avlägga någon patientavgift. Detta är
orsaken till att smittskyddslagens undersöknings- och
behandlingsskyldighet inte gäller privat verksamma läkare
som inte omfattas av lagen om läkarvårdsersättning.
Skyldigheten att i sin verksamhet vara uppmärksam på
hiv och vidta skäliga åtgärder, t.ex. remittera
patienten vidare, gäller även dessa läkare.
Principen
för all hivtestning är att testning skall ske i
samråd med patienten. Rutinmässig testning t.ex.
inför operativa ingrepp kräver därför
att patienten har tillfrågats före testningen.
Smittskyddslagen ger visserligen möjlighet till testning
även om patientens medgivande inte inhämtats, men
detta är ett beslut som enskild läkare eller vårdpersonal
inte bör fatta beslut om utan samråd med länets
smittskyddsläkarmyndighet i varje enskilt fall. Även
brottsbalken innehåller särskilda bestämmelser
om hivtestning i samband med brottmål. Det är emellertid
enbart brottsoffret som kan ta initiativ till sådan
testning, och beslut om testningen måste i dessa fall
fattas av åklagare eller domstol.
Den
svenska lagstiftningen föreskriver också att en
person som söker sig till hivtestning har rätt att
vara anonym. Detta innebär att patienten har rätt
att få testet utfört utan att behöva lämna
sina personuppgifter eller visa en patientbricka eller identitetshandlingar.
I sådana sammanhang upprättas det på begäran
inga journalhandlingar, som ju enligt patientjournallagen
måste vara märkta på ett betryggande sätt.
Det är först om det visar sig att patienten är
smittad som den behandlande läkaren måste upprätta
en journalhandling och fråga efter personuppgifter.
I sådana fall vilar det också på den behandlande
läkarens ansvar att se till att patienten får adekvat
vård och stöd, att det genomförs kontaktuppföljning
(smittspårning), att ge förhållningsregler
till patienten i avsikt att stoppa smittkedjan och att rapportera
fallet till länets smittskyddsläkare och till Smittskyddsinstitutet
i Solna. I samband med hivtestning skall patienten informeras
om hivinfektionen och hur hiv smittar, vilket är en av
flera orsaker till att hivtestning alltid borde föregås
av ett samtal med patienten.
Hivtestning
innebär nästan alltid oro och stress för patienten.
I samband med testning är det därför lämpligt
att försöka skapa sig en uppfattning om hur orolig
patienten är och om han har någon att vända
sig till för stöd under tiden han väntar på
resultatet. Det är också viktigt att ta reda på
hur lång tid som förlöpt från det senaste
risktillfället för hivinfektion, eftersom ett negativt
testresultat inte kan betraktas som tillförlitligt förrän
8-12 veckor efter risktillfället.
Har
du flera frågor om hivtestning eller om hiv/aids i allmänhet,
kan du ringa till Aidsjouren 020-78 44 40 vars kunniga rådgivare
kan hjälpa dig.
>>
Läs mer om hivtest här.
|
