|
Information
och utbildning i syfte att öka kunskapen om hiv och dess
smittvägar är av stor vikt i förebyggande insatser.
Kondomanvändning är fortfarande den säkraste
metoden att skydda sig mot hiv och andra sexuellt överförbara
sjukdomar. För prevention av hivspridning via andra smittvägar
krävs andra åtgärder.
Mor-till-barn
transmission kan numera effektivt förhindras med hjälp
av behandling, planerat kejsarsnitt och mjölkersättning.
För prevention av intravenös hivsmitta finns en
rad beprövade åtgärder, bland annat tillgång
till rena sprutor och kondomer till narkomaner, behandling
av och rehabilitering av drogmissbruket tillsammans med behandling
av andra sexuellt överförbara sjukdomar.
Sexuellt
överförbara sjukdomar leder generellt till ökad
risk för hivinfektion och behandling av andra sexuellt
överförbara sjukdomar kan anses vara en viktig hivpreventiv
strategi. Infektion med genital herpes (hsv-2) har visats
mer än fördubbla risken för hivinfektion. Risken
att andra med smitta hiv är också större om
man samtidig har en pågående hsv-2 infektion.
Andra
alternativa metoder har på senare år studerats
för att öka utbudet av preventiva metoder för
olika riskgrupper. Mikrobicider (vaginala geler och krämer)
är nya medel som ska kunna möjliggöra för
kvinnor att själva skydda sig mot hiv och andra sexuellt
överförbara sjukdomar. Flera mikrobicider studeras
idag i kliniska försök runt om i världen och
om de visar sig vara effektiva i de pågående storskaliga
studierna kan en mikrobicid finnas på markanden om cirka
tio år.
Manlig
omskärelse har i några studier visats minska risken
för sexuell hivsmitta. Studierna har främst visat
skyddseffekt hos heterosexuella män vid heterosexuellt
samlag. Om skyddseffekten består även vid anala
samlag återstår att bevisas. Resultat från
pågående storskaliga studier väntas för
att bekräfta skyddseffekten av manlig omskärelse.
Förebyggande
behandling med hivläkemedel, så kallad PREP (Pre-Exposure
Prophylaxis) kan komma att användas i preventionssyfte
om det visar sig vara effektivt och säkert. Det finns
viktiga element som måste undersökas, bland annat
säkerheten och risken för allvarliga biverkningar.
Det finns farhågor om att en sådan preventionsåtgärd
kan leda till ökat riskbeteende, men säkerheten
och effektiviteten kommer att vara avgörande om metoden
kommer att implementeras.
Behandlingen
kan också ges omedelbart efter att man utsatts för
stor smittrisk för att förhindra att viruset får
fotfäste i kroppen. Metoden som kallas PEP (Post-Exposure
Prophylaxis) innebär en intensiv kombinationsbehandling
under fyra veckor, under förutsättning att behandling
sätts in inom 72 timmar efter risktillfället. Behandlingen
erbjuds först och främst till de yrkesgrupper som
av olyckshändelse kommer i kontakt med hivsmittad blod
i arbetet, men på senare år har användning
av PEP för andra än yrkesutövare diskuterats,
till exempel efter oskyddad penetrerande sex med hiv-infekterad
person eller om spruta delats med hivinfekterad narkoman.
Metoden anses eventuellt minska risken för hivinfektion
efter sexuell eller intravenös smittrisk, men effektiviteten
kan vara ifrågasatt. Ingen randomiserad studie med lämplig
kontroll grupp har genomförts som kan visa effektiviteten
av metoden. Bedömningarna har baserats på data
och observationer från en rad andra studier, där
PEP har använts.
|
