|
Svenskt
hivvaccin testas i Stockholm
Svenska forskare inledde nyligen en studie där en
ny vaccinkandidat mot hiv ska testas på friska personer på
Venhälsan i Stockholm. Den består av olika delar av virusets
arvsmassa inbakat i en konstgjord bakteriearvsmassa. Liknande vaccinprototyper
har tidigare använts i olika vaccinstudier och har visat sig
vara vältolererade och säkra. De delar av virusets arvsmassa
som ingår i vaccinet är från tre olika hivstammar;
stammarna A och C som är vanligast i afrikanska länder,
samt stam B som är vanligast i västvärlden, detta
för att kunna skydda mot så många typer av hivvirus
som möjligt. Vaccinet är konstruerat av professor Britta
Wahrens forskningsgrupp vid Smittskyddsinstitutet.
- Vaccinet
kan inte orsaka någon hivinfektion, eftersom endast vissa
delar av virusets arvsmassa ingår i vaccinet, säger Erik
Rollman, forskare vid Smittskyddsinstitutet.
I denna
studie kommer även en ny applikationsmetod, en så kallad
biojector att prövas. Med biojectorn drivs preparatet in i
huden eller i muskeln med högt tryck utan injektionsnål.
Försöksdeltagarna kommer att immuniseras med olika kombinationer
av vaccinet vid olika tillfällen och följas upp under
cirka nio månader. Förhoppningen är att studien
ska ge information om hur säkert vaccinet är och om det
framkallar något immunsvar. Blir resultaten tillfredställande
kommer vaccinet att testas i vidare studier i Tanzania.
Studien
som kallas "Hivis" är ett samarbete mellan Sverige
och Tanzania och finansieras av EU och Sida. Studien i Stockholm
samordnas av professor Eric Sandström på Venhälsan.
Frivilliga
sökes
Frivilliga sökes till denna inledande prövning
av vaccinkandidaten mot hiv. Fullt friska män samt
friska icke-fertila kvinnor mellan 18-67 år som
önskar delta i studien kan kontakta Södersjukhuset
på följande telefonnummer eller e-mail för
vidare information:
Kontaktperson: Bo Hejdeman
Telefon: 08-6162696
E-mail: hivis@karolinska.se
Hemsida: www.sodersjukhuset.se/hivis |
|
___________________________________________________________________________
Merck
prövar sitt hivvaccin i en fas II-studie
Läkemedelsbolaget
Merck har inlett en fas II-studie med sitt hivvaccinkandidat "MRKAd5
HIV-1 gag/pol/nef". Avsikten är att undersöka vaccinets
förmåga att framkalla ett specifikt immunsvar. Vaccinkandidaten
består av ett modifierat adenovirus som är ett vanligt
förekommande förkylningsvirus. I detta fall har adenoviruset
manipulerats dels för att kunna transportera delar av hivgenomet
in i celler (generna gag, pol samt nef, hivstam B), och dels för
att inte kunna orsaka sjukdom. När vaccinet kommer in i kroppen
tillverkas vissa hivproteiner och stimulerar ett hivspecifikt immunsvar.
Eftersom det endast är ett fåtal av virusets proteiner
som tillverkas, är vaccinet helt ofarligt och kommer inte att
orsaka sjukdom. I tidigare mindre studier har vaccinet visat sig
säkert, och det har stimulerat ett hivspecifikt immunsvar i
mer än hälften av försöksdeltagarna.
Man
planerar att rekrytera ca 1500 män och kvinnor mellan 18-45
år som ska ingå i studien. Den kommer att genomföras
i sju länder i Nord- och Sydamerika, Karibien och Australien.
Studien, som planeras pågå i ca 5 år, är
ett samarbete mellan företaget Merck och "HIV Vaccin Trial
Network" (HVTN), ett internationellt nätverk i Seattle,
USA, bestående av forskare, läkare och institutioner
som arbetar med kliniska försök av det här slaget.
En
fas II-vaccinstudie genomförs ofta i områden där
infektionsrisken är låg. Därmed får man inte
information om vaccinets effekt mot infektionen eller sjukdomen.
En fas II-studie av "proof of concept-karaktären"
innebär däremot att man studerar skyddseffekten av vaccinkandidaten
mot infektionen. Detta genomförs även i områden
där risken för smitta är större. Det möjliggör
för forskarna att testa om vaccinkandidaten förhindrar
virusinfektion eller resulterar i lägre hivnivåer i infekterat
blod. I en sådan studie inkluderas ett mindre antal deltagare
än en fas III-studie, där oftast flera tusen försöksdeltagare
i ett högepidemiskt område rekryteras.
Källa:
Merck, Science feb 2005
___________________________________________________________________________
Nytt
aggressivt fall av hiv i New York
Hälsomyndighen
i New York meddelade i mitten av februari att ett högresistent
hivvirus med snabbt sjukdomsförlopp har diagnostiserats för
första gången i New York, USA. Patienten, som är
en 40-årig man, har troligen blivit smittad i oktober 2004
i samband med flera oskyddade samlag under påverkan av drogen
metamfetamin. Viruset visade sig vara resistent mot de flesta kända
bromsmediciner och mannen hade utvecklat aids bara på några
få månader, något som i vanliga fall brukar dröja
ca 10 år. Denna typ av hiv kan vara svår eller omöjlig
att behandla och man oroas över det snabba sjukdomsförloppet.
Men
flera aidsforskare menar att detta inte är något nytt
företeelse, liknande fall har observerats tidigare. Bland annat
rapporterades ett fall med två patienter i en artikel publicerad
i tidskiften AIDS i Maj 2003. De var smittade med en resistent hivstam
som mycket snabbt hade skadat deras immunförsvar.
En
del forskare hävdar att virus som visar sig vara resistent
mot läkemedel i laboratoriemiljö inte alltid behöver
visa samma egenskaper i patienter. I vissa fall kan virus som visat
resistens mot ett visst läkemedel i provrör fortfarande
vara känsligt mot samma typ av läkemedel i patienten.
Det
hävdas även att en del multiresistenta stammar kan vara
mindre smittsamma. Teorin är att förändringen som
leder till resistens i viruset sker oftast på bekostnad av
någon annan funktion hos viruset, t.ex. smittsamheten.
Men
enligt forskaren David Ho, chef på "Aron Diamond AIDS
Research Center" i New York, har flera av den senaste tidens
multiresistenta stammar visat sig vara mycket infektiösa och
kunna föröka sig väl. Dessutom publicerades för
tre år sedan en studie i tidskriften New England Journal of
Medicine där man påvisade att nästan 10 % av de
nyinfekterade i USA bar på virus som var resistenta mot åtminstone
två grupper av bromsmediciner.
David
Ho, på vars laboratorium den aktuella patientens multiresistenta
virus har påvisats, menar att fallet är unikt. Enligt
honom har patienten testats negativ för 20 månader sedan
och har med största sannolikhet smittats i oktober i fjol.
Vid hans besök på "Aron Diamond AIDS Research Center"
i februari, hade antalet CD4 T-celler i hans blod sjunkit till under
30 per ml. CD4 T-celler är en viktig grupp av kroppens försvarsceller
och målceller för hiv. Vid en hivinfektion infekteras
dessa celler och antalet sjunker med tiden om man inte genomgår
behandling. Enligt WHO:s riktlinjer, har tillståndet aids
utvecklats när CD4 T-cell nivån sjunker under 200 per
milliliter blod, en process som normalt tar ca 10 år. Hos
hivnegativa personer ligger antalet CD4 T-cellerna mellan 800 till
1200 per milliliter blod.
David
Ho tillade att han har studerat databasen över nysmittade patienter
i USA, men inte hittat något liknande fall. För att undersöka
om patientens genetiska sammansättning har gjort honom extra
känslig för hivinfektion har man utfört preliminära
genetiska tester, vilka ännu inte resulterat i något
ovanligt fynd. Många menar dock att det är för tidigt
att uttala sig om virusets aggressivitet eller smittsamhet innan
man har undersökt viruset och patienten närmare. Flera
studier pågår och resultaten kommer att presenteras
snart.
David
Ho menar att fallet är alarmerande och uppmanar att man är
vaksam mot liknande fall. Än så länge finns endast
ett konstaterat fall av det nya viruset, men det är lika fullt
alarmerande, menar Thomas Frieden, NY:s kommissionär för
hälsofrågor.
- Detta borde vara en väckarklocka för alla som inte praktiserar
säker sex, även för dem som redan är hivinfekterade.
Hivpositiva som har oskyddat samlag med andra hivpositiva kan bli
infekterade på nytt med en annan variant av hiv, säger
Thomas Frieden.
Liknande
fall har ännu inte påträffats i Sverige.
Källa:
Science feb 2005, Nature Feb 2005
___________________________________________________________________________
Sexdroger
ökar risken för sexuellt överförbara infektioner
I
samband med den aggressiva virusstammen som upptäcktes nyligen
i New York, har forskare varnat för risken med sexuella aktiviteter
under påverkan av droger, så som kristalliserat metamfetamin
eller "ice". Denna Drog är en kraftigt centralstimulerande
substans som ofta används i samband med sex. Flera tidigare
studier har visat sambandet mellan användningen av kristalliserad
metamfetamin och hivspridning. Användningen av drogen bland
vissa grupper bland annat vissa homosexuella kretsar, kan orsaka
ökad risk för smittspridning.
Kristalliserad
metamfetamin används oftast för att initiera, förbättra
eller förlänga den sexuella njutningen. Därmed är
drogen ofta associerad till miljöer där man söker
tillfälliga sexuella kontakter. Studier med homosexuella och
bisexuella män visar att användningen av kristalliserat
metamfetamin är starkt korrelerad till riskfyllt sexuellt beteende,
så som oskyddade anala samlag. Detta riskbeteende ökar
i sin tur risken för spridning av sexuellt överförbara
infektioner så som hiv och syfilis.
Förutom
kristalliserat metamfetamin är nitratderivater så kallade
poppers också vanligt förekommande sexuellt stimulerande
droger. Poppers har tidigare använts som läkemedel för
behandling av kärlkramp, men används inte längre
inom sjukvården. Drogen är associerad med ökat sexuellt
riskbeteende och därmed ökad risk för smitta med
sexuellt överförbara infektioner. Det har även förekommit
flera dödsfall, där kombinationen av Viagra, som är
ett potenshöjande läkemedel, och poppers har varit orsaken.
Både preparaten innehåller nitrater som är kärlvidgande
och kan orsaka ett drastiskt blodtrycksfall som kan leda till döden.
Både
poppers och kristalliserat amfetamin är narkotikaklassade preparat
i Sverige.
Källa:
J Med Internet Res 6 (4) 2004, J Homosex 41 (2) 2001
__________________________________________________________________________
Gratis
bromsmediciner till hivpositiva
Enligt
smittskyddslagen ska mediciner som bidrar till minskning av smittspridning
av samhällsfarliga sjukdomar vara kostnadsfria för patienten.
I praktiken innebär detta att bromsmediciner mot hiv nu bör
vara gratis. Åke Örtqvist på Smittskyddsenheten
i Stockholm säger att man väntar direktiv från Socialstyrelsen
inom den närmaste framtiden.
- Till
dess är det upp till behandlande läkare att avgöra
om medicinerna skall vara gratis, och vi kommer inte att motsätta
oss detta, säger Åke Örtqvist.
Ett
råd är att man pratar med sin behandlande läkare
innan man tar ut sin medicin nästa gång så att
man får ett recept där det står att det skall vara
kostnadsfritt.
Källa:
RFHP, ABC
___________________________________________________________________________
Kivexa
godkänt i Europa
Det
nya hivläkemedlet Kivexa godkändes av läkemedelsverket
och den europeiska kommissionen i december 2004. Kivexa kombinerar
två hivsubstanser i en tablett för en daglig dos, som
inte kräver några matrestriktioner. Kivexa tillverkas
av läkemedelsbolaget GlaxoSmithKline AB i Mölndal. Kivexa
består av EPIVIR® (lamivudine, 3TC) och ZIAGEN® (abacavir
sulfate, ABC). Dessa läkemedel har använts i flera år
i kombination med andra typer av bromsmediciner för behandling
av vuxna och barn från 12 år och uppåt. I godkännandet
rekommenderas att Kivexa ska användas i kombinationsterapi
för behandling hos vuxna och ungdomar från 12 år.
I kliniska
studier har Kivexa kunnat reducera hivmängden både hos
dem som inte har genomgått behandling tidigare, men även
hos dem som har erfarenhet av tidigare behandlingar.
Tidigare
studier har visat att patienter har lättare att följa
medicineringen om antalet tabletter är färre och inte
har några krav på intag av mat eller dryck i samband
med intag av läkemedlet. Följsamhet i behandlingen är
en mycket viktig faktor för att kunna hålla virusmängderna
på så låg nivå som möjligt.
Kivexa
har visat en potent och varaktig viruskontroll och är förenlig
med fler andra hivläkemedel till exempel andra nukleosid- och
proteashämmare. I patienter som inte har tidigare genomgått
behandling har Kivexa visat sig vara förenad med låg
risk för korsresistens med andra nukleosidhämmare, vilket
kan vara gynnsamt för patientens framtida behandling.
Källa:
Läkemedelsverket
____________________________________________________________________________
Nytt
hivläkemedel på väg
En
ny bromsmedicin, en så kallad CCR5-hämmare har utvecklats
av läkemedelsbolagen GlaxoSmithKline och har visat lovande
resultat i en preliminär klinisk prövning. Under 10 dagar
som studien genomförts, kunde läkemedlet reducera virusmängden
i blodet med mer än 90% hos majoriteten av patienterna. Effekten
av preparatet ökade med ökad dos. Resultaten presenterades
i den 44e internationella konferensen om antimikrobiella smittämnen
och terapi i Washington.
CCR5
är ett protein på ytan av de celler som hiv infekterar.
För de flesta hivstammar är det nödvändigt att
binda till CCR5 på cellens yta för att kunna ta sig in
i cellen. Den nya CCR5-hämmaren blockerar denna struktur på
cellen yta och hindrar därmed hiv från att binda till
och infektera cellen. Tidigare har man upptäckt att en del
människor som saknar genen för CCR5 har ett naturligt
motstånd mot hivinfektion, samtidigt som de inte verkar ha
någon skada av att sakna detta protein.
Denna
typ av bromsmedicin tillhör den nya gruppen hivläkemedel
som blockerar viruset innan den har hunnit ta sig in i cellen, så
kallade "entry inhibitor". Denna typ av läkemedel
hoppas man ge långvarigare effekt och färre biverkningar.
Dessutom är den till stor nytta för de patienter som har
utvecklat resistens mot andra klasser av hivläkemedel.
Andra
läkemedelsföretag så som Pfeizer och Schering-Plough
arbetar också med denna typ av bromsmediciner. Schweiziska
Roche och amerikanska företaget Trimersis marknadsförde
2003 Fuzeon som var det första läkemedlet av detta slag.
Nackdelen med Fuzeon är att den ska injiceras två gånger
dagligen för att uppnå önskad effekt, medan de nya
CCR5-hämmarna kommer att tillverkas för att kunna intas
oralt.
Källa:
Reuters
____________________________________________________________________________
Nytt
genetiskt samband till naturligt motstånd mot hiv
Det
har länge varit känt för forskare och läkare
att människor är olika känsliga mot smittsamma sjukdomar.
Man vet till exempel att när en grupp smittas med tuberkulos
kan vissa få en lindrigare sjukdom än andra och vissa
kanske inte blir sjuka alls. Liknande mönster observerades
även tidigt i hivepidemin. När ett antal blödarsjuka
patienter i tidigt 80-tal fick hivsmittad blod, konstaterade man
snart att en del insjuknade mycket snabbt i aids medan andra klarade
sig bättre en längre period, och vissa blev inte smittade
alls. Under hela epidemin har man kunnat observera att vissa är
mindre mottagliga för hivinfektion eller inte blir lika sjuka.
Orsaken
bakom dessa iakttagelser kan till stor del bero på genetiska
faktorer. Vår genetiska sammansättning kan påverka
hur känsliga vi är mot vissa smittsamma infektioner. När
det gäller hiv, kan flera gener ligga bakom en sådan
motståndskraft.
En
av dessa gener är genen för äggviteämnet CCR5,
som finns på ytan av vissa vita blodkroppar. Dessa blodkroppar
är de som hiv infekterar och i de flesta fall är CCR5
nödvändigt för att hiv ska kunna ta sig in i cellen.
Dock finns det människor som saknar denna gen, eller delar
av den, vilket leder till att proteinet CCR5 inte tillverkas alls
eller i mycket mindre mängder än normalt. Dessa individer
har visat sig vara mindre mottagliga för hiv.
Ca
10-15 % av nordeuropéer tros ha denna gendefekt. De tycks
inte ha någon skada av avsaknaden av CCR5, men kan ha en fördel
av den. Om båda generna - som man ärver från var
sin förälder - inte fungerar eller saknas, är man
nästan säker från att bli smittad, medan om endast
en av två gener tillverkar proteinet finns risken att bli
smittad, men man kommer att ha större motståndskraft
mot viruset.
Nyligen
upptäckte en grupp amerikanska forskare sambandet mellan ytterligare
en gen vars produkt kan påverka känsligheten mot hiv.
Genen som kallas för CCL3L1 tillverkar proteiner som har till
uppgift att binda till CCR5. Därför konkurrerar dessa
proteiner med hiv för att binda till CCR5 och på så
sätt försvåra för viruset att binda till cellen
och att ta sig in.
Forskarna
påbörjade en studie för att undersöka sambandet
mellan denna gen och den naturliga hivresistens som har observerats
i en del människor. I studien undersöktes 4 300 personer,
både hivpositiva och osmittade. Studiedeltagarna hade olika
genetiska bakgrund med avseende på deras geografiska och etniska
härkomst.
Man
studerade antalet CCL3L1-genkopior och upptäckte att medan
en del människor inte hade någon kopia alls av CCL3L1-genen
i kromosomerna, hade andra flera kopior. Oftast har man två
kopior av en gen; en från varje förälder. Men duplicering
av gener är ingen ovanlig händelse. Många gånger
kan man hitta flera kopior av samma gen. Inte sällan är
dessa geners proteiner involverade i immunsystemet, vilket kan indikera
hur människan har utvecklats genetisk för att överleva
smittoämnen.
När
det gäller CCL3L1-gener har man upptäckt att många
har flera kopior av genen och att antalet kopior av genen verkar
ha ett samband med ens biologiska ursprung. I studien hade Afroamerikaner
i genomsnitt fyra kopior av genen, medan de med europeiskt ursprung
hade i genomsnitt två kopior och latinamerikaner i genomsnitt
tre.
Men
det är inte endast antalet kopior av CCL3L1-genen som har betydelse.
Det visade sig att det viktigaste är hur många fler kopior
av genen man har i jämförelse med antal genomsnittskopior
i ens etniska grupp. En afroamerikan med fyra kopior av CCL3L1 skulle
löpa lika stor risk för hivinfektion som en europé
med två kopior av genen, eftersom båda har lika många
kopior som genomsnittet i sin etniska grupp. Men en med latinamerikanskt
ursprung som har fyra kopior av CCL3L1 skulle vara mer motståndkraftigt
mot hiv eftersom denna har en kopia mer av genen jämfört
med genomsnittet bland latinamerikanare som endast har tre. Forskarna
beräknar att för varje extra kopia av genen, löper
man mellan 4,5 och 10,5 % mindre risk, beroende på vilken
genetik bakgrund man har.
Forskarna
hävdar att de med färre antal CCL3L1-gener än genomsnittpopulationen
har större risk att få ett snabbare sjukdomsförlopp
mot aids och behöver kanske därför en mer aggressiv
behandling i tidigt skede. Resultatet av studien öppnar upp
för nya studier av detta slag för att kunna definiera
flera genetiska faktorer. Dessa resultat kan få stor betydelse
för framtidens behandlingar eller utvecklingen av hivvacciner.
Källa:
Science vol 307, 2005, Nature vol 5, 2005
____________________________________________________________________________
Hivstatistik
i Sverige för hela 2004
Under
2004 anmäldes 425 personer med hiv i Sverige, 259 män
och 166 kvinnor. Det totala antalet anmälda hivfall har ökat
med 8% sedan 2003. Det är det högsta antalet anmälda
fall under ett år sedan 1985-86 då rapporteringen startade.
Sedan 1985 har totalt 6 703 hivfall upptäckts i Sverige varav
4 837 män. Idag i Sverige lever omkring 3 500 personer med
vetskap om sin hivinfektion.
Den
årliga ökningen av rapporterade hivfall under 2000-talet
består främst av invandring av smittade personer från
områden där hiv är mycket vanligare än i Sverige.
Det finns dock inget bevis på fortsatt smittspridning från
den gruppen vidare i Sverige.
Bland
yngre är hivspridningen fortfarande ovanlig, men en kraftig
ökning av klamydiainfektion bland ungdomar visar att många
har oskyddade sexuella kontakter. Dessutom kan klamydiainfektion
i sig öka risken för hivinfektion.
Under
2004 anmäldes 76 fall där sex mellan män anges som
smittväg, med en medelålder på 40 år vid
upptäckten av smittan. Andelen nya fall i den gruppen har legat
stabilt de senaste åren. Totalt har 2 476 fall rapporterats
där män har smittats av en annan man, vilket motsvarar
37 % av samtliga smittade och 48 % av samtliga sexuellt smittade.
Hälften uppger att de smittats i Sverige. Av de utlandssmittade
har majoriteten smittats i Europa och USA.
Av
de 251 heterosexuellt smittade personerna (120 män och 131
kvinnor) uppger 30 att de smittats i Sverige, 32 att de smittats
utomlands på resa (varav 20 i Asien) och 173 som smittats
före ankomst till Sverige. Ökningen är störst
bland personer som smittats i sina hemländer före ankomst
till Sverige. Medelåldern vid upptäckten av hiv bland
de heterosexuellt smittade männen var 41 år och bland
kvinnorna 33 år.
Antalet
personer som smittats via intravenöst missbruk var 27 under
2004, varav endast tre var kvinnor.
Fjorton
fall av mor-till-barn-smitta anmäldes under 2004. Ingen av
mammorna hade fått behandling mot hiv under graviditeten.
I de flesta fallen kom de från områden i Afrika där
hiv är mycket vanligt.
För
55 personer som under 2004 upptäckts bära på hiv
saknas uppgift om smittväg.
Källa:
Smittskyddsinstitutet
____________________________________________________________________________
Redaktör:
Shirin Heidari
Prenumerationsärenden: Shirin
Heidari
Läs mer om hiv på www.noaksark.redcross.se
____________________________________________________________________________
|