Nyhetsbrev

Nr 1/2005
Noaks Ark-Röda Korset

Svenskt hivvaccin testas i Stockholm
Svenska forskare inledde nyligen en studie där en ny vaccinkandidat mot hiv ska testas på friska personer på Venhälsan i Stockholm. Den består av olika delar av virusets arvsmassa inbakat i en konstgjord bakteriearvsmassa. Liknande vaccinprototyper har tidigare använts i olika vaccinstudier och har visat sig vara vältolererade och säkra. De delar av virusets arvsmassa som ingår i vaccinet är från tre olika hivstammar; stammarna A och C som är vanligast i afrikanska länder, samt stam B som är vanligast i västvärlden, detta för att kunna skydda mot så många typer av hivvirus som möjligt. Vaccinet är konstruerat av professor Britta Wahrens forskningsgrupp vid Smittskyddsinstitutet.

- Vaccinet kan inte orsaka någon hivinfektion, eftersom endast vissa delar av virusets arvsmassa ingår i vaccinet, säger Erik Rollman, forskare vid Smittskyddsinstitutet.

I denna studie kommer även en ny applikationsmetod, en så kallad biojector att prövas. Med biojectorn drivs preparatet in i huden eller i muskeln med högt tryck utan injektionsnål. Försöksdeltagarna kommer att immuniseras med olika kombinationer av vaccinet vid olika tillfällen och följas upp under cirka nio månader. Förhoppningen är att studien ska ge information om hur säkert vaccinet är och om det framkallar något immunsvar. Blir resultaten tillfredställande kommer vaccinet att testas i vidare studier i Tanzania.

Studien som kallas "Hivis" är ett samarbete mellan Sverige och Tanzania och finansieras av EU och Sida. Studien i Stockholm samordnas av professor Eric Sandström på Venhälsan.

Frivilliga sökes
Frivilliga sökes till denna inledande prövning av vaccinkandidaten mot hiv. Fullt friska män samt friska icke-fertila kvinnor mellan 18-67 år som önskar delta i studien kan kontakta Södersjukhuset på följande telefonnummer eller e-mail för vidare information:
Kontaktperson: Bo Hejdeman
Telefon: 08-6162696
E-mail: hivis@karolinska.se
Hemsida: www.sodersjukhuset.se/hivis

___________________________________________________________________________

Merck prövar sitt hivvaccin i en fas II-studie
Läkemedelsbolaget Merck har inlett en fas II-studie med sitt hivvaccinkandidat "MRKAd5 HIV-1 gag/pol/nef". Avsikten är att undersöka vaccinets förmåga att framkalla ett specifikt immunsvar. Vaccinkandidaten består av ett modifierat adenovirus som är ett vanligt förekommande förkylningsvirus. I detta fall har adenoviruset manipulerats dels för att kunna transportera delar av hivgenomet in i celler (generna gag, pol samt nef, hivstam B), och dels för att inte kunna orsaka sjukdom. När vaccinet kommer in i kroppen tillverkas vissa hivproteiner och stimulerar ett hivspecifikt immunsvar. Eftersom det endast är ett fåtal av virusets proteiner som tillverkas, är vaccinet helt ofarligt och kommer inte att orsaka sjukdom. I tidigare mindre studier har vaccinet visat sig säkert, och det har stimulerat ett hivspecifikt immunsvar i mer än hälften av försöksdeltagarna.

Man planerar att rekrytera ca 1500 män och kvinnor mellan 18-45 år som ska ingå i studien. Den kommer att genomföras i sju länder i Nord- och Sydamerika, Karibien och Australien. Studien, som planeras pågå i ca 5 år, är ett samarbete mellan företaget Merck och "HIV Vaccin Trial Network" (HVTN), ett internationellt nätverk i Seattle, USA, bestående av forskare, läkare och institutioner som arbetar med kliniska försök av det här slaget.

En fas II-vaccinstudie genomförs ofta i områden där infektionsrisken är låg. Därmed får man inte information om vaccinets effekt mot infektionen eller sjukdomen. En fas II-studie av "proof of concept-karaktären" innebär däremot att man studerar skyddseffekten av vaccinkandidaten mot infektionen. Detta genomförs även i områden där risken för smitta är större. Det möjliggör för forskarna att testa om vaccinkandidaten förhindrar virusinfektion eller resulterar i lägre hivnivåer i infekterat blod. I en sådan studie inkluderas ett mindre antal deltagare än en fas III-studie, där oftast flera tusen försöksdeltagare i ett högepidemiskt område rekryteras.

Källa: Merck, Science feb 2005

___________________________________________________________________________

Nytt aggressivt fall av hiv i New York
Hälsomyndighen i New York meddelade i mitten av februari att ett högresistent hivvirus med snabbt sjukdomsförlopp har diagnostiserats för första gången i New York, USA. Patienten, som är en 40-årig man, har troligen blivit smittad i oktober 2004 i samband med flera oskyddade samlag under påverkan av drogen metamfetamin. Viruset visade sig vara resistent mot de flesta kända bromsmediciner och mannen hade utvecklat aids bara på några få månader, något som i vanliga fall brukar dröja ca 10 år. Denna typ av hiv kan vara svår eller omöjlig att behandla och man oroas över det snabba sjukdomsförloppet.

Men flera aidsforskare menar att detta inte är något nytt företeelse, liknande fall har observerats tidigare. Bland annat rapporterades ett fall med två patienter i en artikel publicerad i tidskiften AIDS i Maj 2003. De var smittade med en resistent hivstam som mycket snabbt hade skadat deras immunförsvar.

En del forskare hävdar att virus som visar sig vara resistent mot läkemedel i laboratoriemiljö inte alltid behöver visa samma egenskaper i patienter. I vissa fall kan virus som visat resistens mot ett visst läkemedel i provrör fortfarande vara känsligt mot samma typ av läkemedel i patienten.

Det hävdas även att en del multiresistenta stammar kan vara mindre smittsamma. Teorin är att förändringen som leder till resistens i viruset sker oftast på bekostnad av någon annan funktion hos viruset, t.ex. smittsamheten.

Men enligt forskaren David Ho, chef på "Aron Diamond AIDS Research Center" i New York, har flera av den senaste tidens multiresistenta stammar visat sig vara mycket infektiösa och kunna föröka sig väl. Dessutom publicerades för tre år sedan en studie i tidskriften New England Journal of Medicine där man påvisade att nästan 10 % av de nyinfekterade i USA bar på virus som var resistenta mot åtminstone två grupper av bromsmediciner.

David Ho, på vars laboratorium den aktuella patientens multiresistenta virus har påvisats, menar att fallet är unikt. Enligt honom har patienten testats negativ för 20 månader sedan och har med största sannolikhet smittats i oktober i fjol. Vid hans besök på "Aron Diamond AIDS Research Center" i februari, hade antalet CD4 T-celler i hans blod sjunkit till under 30 per ml. CD4 T-celler är en viktig grupp av kroppens försvarsceller och målceller för hiv. Vid en hivinfektion infekteras dessa celler och antalet sjunker med tiden om man inte genomgår behandling. Enligt WHO:s riktlinjer, har tillståndet aids utvecklats när CD4 T-cell nivån sjunker under 200 per milliliter blod, en process som normalt tar ca 10 år. Hos hivnegativa personer ligger antalet CD4 T-cellerna mellan 800 till 1200 per milliliter blod.

David Ho tillade att han har studerat databasen över nysmittade patienter i USA, men inte hittat något liknande fall. För att undersöka om patientens genetiska sammansättning har gjort honom extra känslig för hivinfektion har man utfört preliminära genetiska tester, vilka ännu inte resulterat i något ovanligt fynd. Många menar dock att det är för tidigt att uttala sig om virusets aggressivitet eller smittsamhet innan man har undersökt viruset och patienten närmare. Flera studier pågår och resultaten kommer att presenteras snart.

David Ho menar att fallet är alarmerande och uppmanar att man är vaksam mot liknande fall. Än så länge finns endast ett konstaterat fall av det nya viruset, men det är lika fullt alarmerande, menar Thomas Frieden, NY:s kommissionär för hälsofrågor.
- Detta borde vara en väckarklocka för alla som inte praktiserar säker sex, även för dem som redan är hivinfekterade. Hivpositiva som har oskyddat samlag med andra hivpositiva kan bli infekterade på nytt med en annan variant av hiv, säger Thomas Frieden.

Liknande fall har ännu inte påträffats i Sverige.

Källa: Science feb 2005, Nature Feb 2005

___________________________________________________________________________

Sexdroger ökar risken för sexuellt överförbara infektioner
I samband med den aggressiva virusstammen som upptäcktes nyligen i New York, har forskare varnat för risken med sexuella aktiviteter under påverkan av droger, så som kristalliserat metamfetamin eller "ice". Denna Drog är en kraftigt centralstimulerande substans som ofta används i samband med sex. Flera tidigare studier har visat sambandet mellan användningen av kristalliserad metamfetamin och hivspridning. Användningen av drogen bland vissa grupper bland annat vissa homosexuella kretsar, kan orsaka ökad risk för smittspridning.

Kristalliserad metamfetamin används oftast för att initiera, förbättra eller förlänga den sexuella njutningen. Därmed är drogen ofta associerad till miljöer där man söker tillfälliga sexuella kontakter. Studier med homosexuella och bisexuella män visar att användningen av kristalliserat metamfetamin är starkt korrelerad till riskfyllt sexuellt beteende, så som oskyddade anala samlag. Detta riskbeteende ökar i sin tur risken för spridning av sexuellt överförbara infektioner så som hiv och syfilis.

Förutom kristalliserat metamfetamin är nitratderivater så kallade poppers också vanligt förekommande sexuellt stimulerande droger. Poppers har tidigare använts som läkemedel för behandling av kärlkramp, men används inte längre inom sjukvården. Drogen är associerad med ökat sexuellt riskbeteende och därmed ökad risk för smitta med sexuellt överförbara infektioner. Det har även förekommit flera dödsfall, där kombinationen av Viagra, som är ett potenshöjande läkemedel, och poppers har varit orsaken. Både preparaten innehåller nitrater som är kärlvidgande och kan orsaka ett drastiskt blodtrycksfall som kan leda till döden.

Både poppers och kristalliserat amfetamin är narkotikaklassade preparat i Sverige.

Källa: J Med Internet Res 6 (4) 2004, J Homosex 41 (2) 2001

__________________________________________________________________________

Gratis bromsmediciner till hivpositiva
Enligt smittskyddslagen ska mediciner som bidrar till minskning av smittspridning av samhällsfarliga sjukdomar vara kostnadsfria för patienten. I praktiken innebär detta att bromsmediciner mot hiv nu bör vara gratis. Åke Örtqvist på Smittskyddsenheten i Stockholm säger att man väntar direktiv från Socialstyrelsen inom den närmaste framtiden.

- Till dess är det upp till behandlande läkare att avgöra om medicinerna skall vara gratis, och vi kommer inte att motsätta oss detta, säger Åke Örtqvist.

Ett råd är att man pratar med sin behandlande läkare innan man tar ut sin medicin nästa gång så att man får ett recept där det står att det skall vara kostnadsfritt.

Källa: RFHP, ABC

___________________________________________________________________________

Kivexa godkänt i Europa
Det nya hivläkemedlet Kivexa godkändes av läkemedelsverket och den europeiska kommissionen i december 2004. Kivexa kombinerar två hivsubstanser i en tablett för en daglig dos, som inte kräver några matrestriktioner. Kivexa tillverkas av läkemedelsbolaget GlaxoSmithKline AB i Mölndal. Kivexa består av EPIVIR® (lamivudine, 3TC) och ZIAGEN® (abacavir sulfate, ABC). Dessa läkemedel har använts i flera år i kombination med andra typer av bromsmediciner för behandling av vuxna och barn från 12 år och uppåt. I godkännandet rekommenderas att Kivexa ska användas i kombinationsterapi för behandling hos vuxna och ungdomar från 12 år.

I kliniska studier har Kivexa kunnat reducera hivmängden både hos dem som inte har genomgått behandling tidigare, men även hos dem som har erfarenhet av tidigare behandlingar.

Tidigare studier har visat att patienter har lättare att följa medicineringen om antalet tabletter är färre och inte har några krav på intag av mat eller dryck i samband med intag av läkemedlet. Följsamhet i behandlingen är en mycket viktig faktor för att kunna hålla virusmängderna på så låg nivå som möjligt.

Kivexa har visat en potent och varaktig viruskontroll och är förenlig med fler andra hivläkemedel till exempel andra nukleosid- och proteashämmare. I patienter som inte har tidigare genomgått behandling har Kivexa visat sig vara förenad med låg risk för korsresistens med andra nukleosidhämmare, vilket kan vara gynnsamt för patientens framtida behandling.

Källa: Läkemedelsverket
____________________________________________________________________________

Nytt hivläkemedel på väg
En ny bromsmedicin, en så kallad CCR5-hämmare har utvecklats av läkemedelsbolagen GlaxoSmithKline och har visat lovande resultat i en preliminär klinisk prövning. Under 10 dagar som studien genomförts, kunde läkemedlet reducera virusmängden i blodet med mer än 90% hos majoriteten av patienterna. Effekten av preparatet ökade med ökad dos. Resultaten presenterades i den 44e internationella konferensen om antimikrobiella smittämnen och terapi i Washington.

CCR5 är ett protein på ytan av de celler som hiv infekterar. För de flesta hivstammar är det nödvändigt att binda till CCR5 på cellens yta för att kunna ta sig in i cellen. Den nya CCR5-hämmaren blockerar denna struktur på cellen yta och hindrar därmed hiv från att binda till och infektera cellen. Tidigare har man upptäckt att en del människor som saknar genen för CCR5 har ett naturligt motstånd mot hivinfektion, samtidigt som de inte verkar ha någon skada av att sakna detta protein.

Denna typ av bromsmedicin tillhör den nya gruppen hivläkemedel som blockerar viruset innan den har hunnit ta sig in i cellen, så kallade "entry inhibitor". Denna typ av läkemedel hoppas man ge långvarigare effekt och färre biverkningar. Dessutom är den till stor nytta för de patienter som har utvecklat resistens mot andra klasser av hivläkemedel.

Andra läkemedelsföretag så som Pfeizer och Schering-Plough arbetar också med denna typ av bromsmediciner. Schweiziska Roche och amerikanska företaget Trimersis marknadsförde 2003 Fuzeon som var det första läkemedlet av detta slag. Nackdelen med Fuzeon är att den ska injiceras två gånger dagligen för att uppnå önskad effekt, medan de nya CCR5-hämmarna kommer att tillverkas för att kunna intas oralt.

Källa: Reuters
____________________________________________________________________________

Nytt genetiskt samband till naturligt motstånd mot hiv
Det har länge varit känt för forskare och läkare att människor är olika känsliga mot smittsamma sjukdomar. Man vet till exempel att när en grupp smittas med tuberkulos kan vissa få en lindrigare sjukdom än andra och vissa kanske inte blir sjuka alls. Liknande mönster observerades även tidigt i hivepidemin. När ett antal blödarsjuka patienter i tidigt 80-tal fick hivsmittad blod, konstaterade man snart att en del insjuknade mycket snabbt i aids medan andra klarade sig bättre en längre period, och vissa blev inte smittade alls. Under hela epidemin har man kunnat observera att vissa är mindre mottagliga för hivinfektion eller inte blir lika sjuka.

Orsaken bakom dessa iakttagelser kan till stor del bero på genetiska faktorer. Vår genetiska sammansättning kan påverka hur känsliga vi är mot vissa smittsamma infektioner. När det gäller hiv, kan flera gener ligga bakom en sådan motståndskraft.

En av dessa gener är genen för äggviteämnet CCR5, som finns på ytan av vissa vita blodkroppar. Dessa blodkroppar är de som hiv infekterar och i de flesta fall är CCR5 nödvändigt för att hiv ska kunna ta sig in i cellen. Dock finns det människor som saknar denna gen, eller delar av den, vilket leder till att proteinet CCR5 inte tillverkas alls eller i mycket mindre mängder än normalt. Dessa individer har visat sig vara mindre mottagliga för hiv.

Ca 10-15 % av nordeuropéer tros ha denna gendefekt. De tycks inte ha någon skada av avsaknaden av CCR5, men kan ha en fördel av den. Om båda generna - som man ärver från var sin förälder - inte fungerar eller saknas, är man nästan säker från att bli smittad, medan om endast en av två gener tillverkar proteinet finns risken att bli smittad, men man kommer att ha större motståndskraft mot viruset.

Nyligen upptäckte en grupp amerikanska forskare sambandet mellan ytterligare en gen vars produkt kan påverka känsligheten mot hiv. Genen som kallas för CCL3L1 tillverkar proteiner som har till uppgift att binda till CCR5. Därför konkurrerar dessa proteiner med hiv för att binda till CCR5 och på så sätt försvåra för viruset att binda till cellen och att ta sig in.

Forskarna påbörjade en studie för att undersöka sambandet mellan denna gen och den naturliga hivresistens som har observerats i en del människor. I studien undersöktes 4 300 personer, både hivpositiva och osmittade. Studiedeltagarna hade olika genetiska bakgrund med avseende på deras geografiska och etniska härkomst.

Man studerade antalet CCL3L1-genkopior och upptäckte att medan en del människor inte hade någon kopia alls av CCL3L1-genen i kromosomerna, hade andra flera kopior. Oftast har man två kopior av en gen; en från varje förälder. Men duplicering av gener är ingen ovanlig händelse. Många gånger kan man hitta flera kopior av samma gen. Inte sällan är dessa geners proteiner involverade i immunsystemet, vilket kan indikera hur människan har utvecklats genetisk för att överleva smittoämnen.

När det gäller CCL3L1-gener har man upptäckt att många har flera kopior av genen och att antalet kopior av genen verkar ha ett samband med ens biologiska ursprung. I studien hade Afroamerikaner i genomsnitt fyra kopior av genen, medan de med europeiskt ursprung hade i genomsnitt två kopior och latinamerikaner i genomsnitt tre.

Men det är inte endast antalet kopior av CCL3L1-genen som har betydelse. Det visade sig att det viktigaste är hur många fler kopior av genen man har i jämförelse med antal genomsnittskopior i ens etniska grupp. En afroamerikan med fyra kopior av CCL3L1 skulle löpa lika stor risk för hivinfektion som en europé med två kopior av genen, eftersom båda har lika många kopior som genomsnittet i sin etniska grupp. Men en med latinamerikanskt ursprung som har fyra kopior av CCL3L1 skulle vara mer motståndkraftigt mot hiv eftersom denna har en kopia mer av genen jämfört med genomsnittet bland latinamerikanare som endast har tre. Forskarna beräknar att för varje extra kopia av genen, löper man mellan 4,5 och 10,5 % mindre risk, beroende på vilken genetik bakgrund man har.

Forskarna hävdar att de med färre antal CCL3L1-gener än genomsnittpopulationen har större risk att få ett snabbare sjukdomsförlopp mot aids och behöver kanske därför en mer aggressiv behandling i tidigt skede. Resultatet av studien öppnar upp för nya studier av detta slag för att kunna definiera flera genetiska faktorer. Dessa resultat kan få stor betydelse för framtidens behandlingar eller utvecklingen av hivvacciner.

Källa: Science vol 307, 2005, Nature vol 5, 2005
__________________________________________________________________
__________

Hivstatistik i Sverige för hela 2004
Under 2004 anmäldes 425 personer med hiv i Sverige, 259 män och 166 kvinnor. Det totala antalet anmälda hivfall har ökat med 8% sedan 2003. Det är det högsta antalet anmälda fall under ett år sedan 1985-86 då rapporteringen startade. Sedan 1985 har totalt 6 703 hivfall upptäckts i Sverige varav 4 837 män. Idag i Sverige lever omkring 3 500 personer med vetskap om sin hivinfektion.

Den årliga ökningen av rapporterade hivfall under 2000-talet består främst av invandring av smittade personer från områden där hiv är mycket vanligare än i Sverige. Det finns dock inget bevis på fortsatt smittspridning från den gruppen vidare i Sverige.

Bland yngre är hivspridningen fortfarande ovanlig, men en kraftig ökning av klamydiainfektion bland ungdomar visar att många har oskyddade sexuella kontakter. Dessutom kan klamydiainfektion i sig öka risken för hivinfektion.

Under 2004 anmäldes 76 fall där sex mellan män anges som smittväg, med en medelålder på 40 år vid upptäckten av smittan. Andelen nya fall i den gruppen har legat stabilt de senaste åren. Totalt har 2 476 fall rapporterats där män har smittats av en annan man, vilket motsvarar 37 % av samtliga smittade och 48 % av samtliga sexuellt smittade. Hälften uppger att de smittats i Sverige. Av de utlandssmittade har majoriteten smittats i Europa och USA.

Av de 251 heterosexuellt smittade personerna (120 män och 131 kvinnor) uppger 30 att de smittats i Sverige, 32 att de smittats utomlands på resa (varav 20 i Asien) och 173 som smittats före ankomst till Sverige. Ökningen är störst bland personer som smittats i sina hemländer före ankomst till Sverige. Medelåldern vid upptäckten av hiv bland de heterosexuellt smittade männen var 41 år och bland kvinnorna 33 år.

Antalet personer som smittats via intravenöst missbruk var 27 under 2004, varav endast tre var kvinnor.

Fjorton fall av mor-till-barn-smitta anmäldes under 2004. Ingen av mammorna hade fått behandling mot hiv under graviditeten. I de flesta fallen kom de från områden i Afrika där hiv är mycket vanligt.

För 55 personer som under 2004 upptäckts bära på hiv saknas uppgift om smittväg.

Källa: Smittskyddsinstitutet
__________________________________________________________________
__________

Redaktör: Shirin Heidari
Prenumerationsärenden: Shirin Heidari
Läs mer om hiv på
www.noaksark.redcross.se

____________________________________________________________________________

Noaks Ark - Röda Korset
Eriksbergsgatan 46
114 30 Stockholm
Tel: 08-700 4600, Fax: 08-700 4610
e-post: info.stockholm@noaksark.org
www.noaksark.redcross.se