|
Shirins rapport från Toronto
Söndagen
den 13 augusti
Forskare, politiker och aktivister samlades på söndagen
den 13 augusti för att öppna den 16:de Internationella
Aidskonferensen i Toronto.
Mark
Wainberg från McGills University AIDS Center och konferensens
ordförande riktade stark kritik mot Kanadas premiärminister,
Stephen Harper, för hans frånvaro. "Er frånvaro
signalerar att Ni inte anser att hiv/aids är en prioriterad
fråga. Det är tydligt att alla vi som är här
inte delar samma åsikt. Harper kritiserades även
av flera aktivister för att inte stödja ett nationellt
sprutbytesprogram.
Peter
Piot, chef för UNAIDS, FN:s organ för hiv- och aidsfrågor,
talade i sitt anförande om hopp. Han sade att man har
åstadkommit mycket mer under de senaste fem åren
än vad man lyckades med under de föregående
tjugo. Peter Piot påpekade samtidigt att konferensens
tema, "Dags att leverera", är ett viktigt ställningstagande,
därför att mycket fortfarande återstår
att göra. Det akuta arbetet med att få till stånd
stöd och behandling till hivinfekterade har hittills
varit framgångsrikt men det är viktigt att det
arbetet drivs långsiktigt och sträcker sig flera
decennier framåt. Peter Piot påpekade också
att det samtidigt är hög tid att återigen
satsa resurser på förebyggande åtgärder.
Viktigast av allt är att hiv/aids fortsätter att
vara en prioriterad fråga på den politiska agendan.
Även
paret Bill och Melinda Gates påpekade vikten av effektiva
preventiva åtgärder i kampen mot hiv/aids. Gates
tillkännagav under veckan att de donerar 500 miljoner
dollar till den globala fonden och uppmanade alla andra givare
att intensifiera sina bidrag. Bill Gates manade världens
ledare att ge kvinnor makten att själva skydda sig mot
hiv, bland annat genom att accelerera forskningen på
mikrobicider och andra möjliga preventiva åtgärder
som kvinnor kan ha kontroll över. "En kvinna ska
aldrig behöva sin partners tillstånd för att
rädda sitt eget liv", avslutade han sitt tal.
Melinda
Gates påminde alla om den bristande tillgängligheten
på befintliga preventiva åtgärder. "Idag
har färre än en av fem människor med störst
smittrisk tillgång till preventiva åtgärder,
så som kondomer, rena sprutor, utbildning och information
och testning. Detta är anledningen till varför mer
än fyra miljoner människor hivinfekteras varje år".
Frika
Iskandar, en tjugofyraårig ung hivpositiv kvinna från
Indonesien, uppmanade alla att agera. "När det är
dags att leverera, det finns ingen tid att förlora."
Hon menade att i många länder finns det en vilja,
ekonomiska resurser och hivläkemedel. Trots detta misslyckas
man att nå alla dem som behöver behandling mest;
de som bor i avlägsna områden långt ifrån
stora städer.
Konsensus
bland alla talare verkade vara att förutom behandling
så är det hög tid att intensivt satsa på
prevention. Bristen på preventiva åtgärder
kommer att göra arbetet med att ge alla hivinfekterade
behandling allt svårare med tiden. Mellan 2003 och 2005
ökade antalet hivpositiva som fick behandling i låg-
och medelinkomstländer med närmare 450 000 individer
per år. Under samma period ökade antalet hivinfekterade
i världen med över fyra miljoner årligen.
Behovet av intensiva och snabba insatser på det preventiva
området har aldrig tidigare uttalats med större
skärpa.
Måndagen
den 14 augusti
Chris Beyrer fran Johns Hopkins Bloomberg School of Public
Health började konferensens första dag med att understryka
behovet av att rikta preventiva och behandlande åtgärder
mot missbrukare, män som har sex med män (MSM) samt
flickor och unga kvinnor. Han påpekade vikten av att
förbättra den sociala ställningen för
dessa grupper för att därigenom minska smittrisken
på individnivå. Enligt Beyrer drivs epidemin i
Eurasien främst av den allt större tillgängligheten
av opiater och heroin. Detta som en följd av flera faktorer;
den ökade produktionen av opiater i Afghanistan, frånvaron
av evidensbaserade preventiva åtgärder, en hög
frekvens av fängelsestraff för missbrukare, kränkningar
av mänskliga rättigheter och ett socialt stigma.
Han tillade vidare att den ökade koncentrationen av hiv
bland MSM i delar av Asien, Afrika, Latinamerika och Östeuropa
tyder på diskriminering, stigma, begränsade förebyggande
insatser riktade till denna målgrupp samt att homosexualitet
är kriminaliserat i många länder. Enligt UNAIDS
nås mindre än en av tio MSM av lämpliga preventiva
åtgärder.
Julie
Overbaugh från The Fred Hutchinson Cancer Research Center
i Seattle presenterade översiktligt resultaten från
studier där man tittat på risken för redan
infekterade att på nytt infekteras av hiv. Resultaten
visar bland annat att det immunsvar som en första hivinfektion
stimulerar inte är tillräckligt effektiv för
att förhindra en ytterligare hivinfektion. Dessa resultat
lär oss mer om sambandet mellan hiv och immunsystemet
och är av stor vikt för utvecklingen av både
förebyggande och terapeutiska vacciner. Samtidigt påminner
detta om behovet av sekundärprevention för att reducera
risken för hivinfekterade att infekteras av resistenta
stammar.
Anand
Grover från Indien, en av grundarna för Lawyers
Collective HIV/AIDS Unit, uttryckte oro över rutintestning
av hiv (där alla vid hälsoundersökningar testas
såvida de inte uttryckligen säger nej) som en folkhälsostrategi.
Han underströk vikten av att respektera individers integritet
och mänskliga rättigheter.
Louise Bounders, vice ordförande av Ontarios Voices of
Positive Women samt ordförande av Canadian Treatment
Action Council, togs emot väl av åhörarna,
och fick stående ovationer för sitt retoriska och
modiga tal. I sitt anförande manade hon alla nationer
att utveckla genomgripande strategier som omfattar kvinnors
rätt till hälsa, inkluderar handlingsplan för
att bekämpa våldet mot kvinnor, samt en plan för
kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter inklusive
rätten till säker abort.
Tisdagen
den 15 augusti
Även idag var det stort fokus på preventiva åtgärder
för att hindra spridningen av hiv. För att kunna
bekämpa epidemin krävs en omfattande preventionsstrategi
av beprövade förebyggande åtgärder men
även stor satsning på forskning för att utveckla
nya preventiva metoder. Det behövs större fokus
på kvinnor och deras behov för att de ska kunna
ha makten och medlet att skydda sig själva. Men allt
detta måste gå hand i hand med fortsatt stor satsning
på behandling och stöd, menade samtliga talare
på konferensens tredje dag.
Det
finns ett akut behov av att minska det nuvarande årliga
antalet smittade som för närvarande är närmare
fyra miljoner. Forskare, politiker, representanter från
det civila samhället, alla verkar vara överens om
att det är dags att intensifiera det förebyggande
arbetet. De befintliga beprövade interventionerna så
som effektivt arbete för att förändra beteenden,
spridning av information och utbildning och ökad tillgång
på kondomer måste fortsätta. Men forskning
kring nya metoder så som mikrobicider eller förebyggande
läkemedelsbehandling samt gamla metoder så som
vaccin måste accelereras.
Bland
talarna idag fanns Dr. Cristina Pimenta från The Brazilian
Interdisciplinary AIDS Association som underströk vikten
av att uppmärksamma de underliggande sociala faktorer
som bidrar till ökad risk av smittspridning. Hon menade
att de viktigaste och mest effektiva förebyggande programmen
har till syfte att förstärka olika sociala grupper
och se till att det finns tillgång till preventiva verktyg.
Hon underströk även de kulturella, politiska och
ekonomiska hinder som finns som begränsar tillgången
till dessa medel såsom kondomer eller rena sprutor.
"Det finns tendenser att se biomedicinska interventioner
som magiska eller snabba lösningar. Det måste man
se upp med."
Dr.
Gita Ramjee från The South African Medical Research
Council menar att hivprevention kan förstärkas och
intensifieras genom att kombinera alla de olika förebyggande
metoder som finns. Hon gick igenom de olika potentiella metoder
som kommer att komma ifråga, bland annat vaginala och
rektala microbicider, förebyggande vacciner, hivbehandling
i förebyggande syfte och manlig omskärelse. Hon
påminde dock samtidigt om att flera utmaningar återstår
när det gäller utvecklingen av dessa medel.
Den
största frågan är ändå om man kan
hoppas på ett förebyggande vaccin eller inte. Dr.
Françoise Barré-Sinoussi från Pasteurinstitutet
försökte belysa de svårigheter som vaccinforskningen
möter. Hon underströk att behovet av större
investeringar inom vaccinforskningen är nödvändiga
för att nya innovativa vaccinmetoder ska kunna utvecklas
och prövas. Samtidigt behövs mer resurser för
att ytterligare kunna satsa på grundforskning för
att förstå viruset, immunsystemet och interaktionen
mellan dessa. Trots att mer än 30 vaccinkandidater hittills
har prövats i mer än 85 kliniska prövningar,
vet man fortfarande inte om det är möjligt att utveckla
ett effektiv vaccin eller inte.
Enligt
Barré-Sinoussi ligger det största hoppet för
framgång i nya rön om immunsystemet och dess roll
när det gäller att bekämpa hivinfektionen.
Det pågår även forskning för att utveckla
terapeutiska vacciner. Dessa är ämnade för
hivinfekterade patienter som behandlas med antiretroviral
behandling. Terapeutiska vacciner har för syfte att lära
kroppens immunsvar att hantera infektionen utan hjälp
av hivläkemedel. Flera kliniska prövningar med terapeutiska
vacciner pågår.
En
viktig faktor i det förebyggande arbetet är betydelsen
av sprutbytesprogram för att reducera smittspridningen
bland intravenösa missbrukare. Dr. Alex Wodak från
St Vincent's Hospital i Sydney berättade om satsningar
på harm reduction-program för att kontrollera hivspridningen
bland missbrukare.
Onsdagen 16 augusti
24 000 deltagare från mer än 170 länder i
världen har samlat i Toronto för att diskutera hiv-epidemin.
Temat är "Dags att leverera", men konferensen
diskuterar allt från behandling, prevention och stöd
till mänskliga rättigheter.
Global tillgång till behandling var fokus på dagens
första plenumsession, men även dagens talare underströk
behovet av att intensifiera preventionsarbetet och integrera
det i behandlingsprogrammen. Man talade om de framgångar
man har uppnått med att kunna ge fler behövande
behandling i utvecklingsländer.
Dr
Kevin De Cock, chef för Department of HIV/AIDS på
Världshälsoorganisationen (WHO) presenterade data
över framgångarna med behandling i utvecklingsländer.
Tillgång till behandling i dessa länder har bara
under de senaste sex månaderna ökat från
20 till 24 procent. Minst 20 av låg- och medelinkomstländerna
behandlar över 50 procent av sina hivpositiva medborgare
och tillgången till behandling har ökat mer än
tio gånger i Afrika sedan 2003. Dessvärre är
tillgången till behandling fortfarande låg i Nordafrika
och Mellanöstern samt Östeuropa och Centralasien,
ca fem respektive 13 procent.
Kevin
De Cock visade att trots ökade resurser har man misslyckats
med att nå barn och intravenösa drogmissbrukare.
Barn under 15 år står för 14 procent av dödsfallen
i aids, men endast sex procent av dem har tillgång till
behandling. Samtidigt är behandlingen av hivpositiva
gravida kvinnor fortfarande bristfällig. Endast 10 procent
av hivinfekterade gravida kvinnor i låg- och inkomstländer
har tillgång till antiretroviral profylax, medan smitta
från mor till barn i det närmaste är eliminerad
i den rika delen av världen.
Samma
gäller för missbrukare som i delar av världen,
så som Östeuropa och Centralasien, står för
mer än 70 procent av andelen hivinfekterade. Endast en
fjärdedel av de som är i behov av behandling har
tillgång till läkemedel. (Enligt WHO har 1,6 miljoner
tillgång till hivbehandling i låg- och medelinkomst
länder, en ökning med fyra gånger jämfört
med december 2003). Vidare visade De Cock att mer än
80 procent av dödsfallen bland de som behandlas sker
inom fyra månader efter påbörjad behandling.
Detta visar på behovet av snabbare diagnostisk och behandling
i ett mycket tidigare skede.
Ett
flertal hinder för fortsatt arbete med global tillgång
till behandling återstår dock att överkomma.
Bland de svaga punkter som försvårar arbetet är
svagheter i hälsosystem, bristande laboratorieinfrastruktur,
finansieringsmekanismer samt den ständigt ökande
bristen på sjukvårdspersonal.
Global
tillgång till behandling kan också vara till fördel
ur preventiva perspektiv, poängterade Dr Julio Montaner,
professor från University of British Columbia i Kanada.
Det finns alltfler bevis på att risken för smitta
från personer med en icke-detekterbar virusnivå
i blodet är mindre, även om den inte är obefintlig.
Låga virusnivåer kan man uppnå genom hivbehandling.
Problemet kan vara att många infekterade inte har vetskap
om sin sjukdom. Många asymptomatiska hivinfekterade
som inte vet att de är smittade men som kanske har låga
CD4-nivåer skulle ha nytta av behandling. Effektiva
snabbtester i kombination med enklare administration av läkemedel
en gång dagligen lägger fram en unik möjlighet
att expandera globala behandlingsprogram för att kontrollera
epidemin. Montaner menade att hivbehandling inte bara är
effektiv och etisk, utan till och med mer kostnadseffektiv
för samhället. Data visar också att följsamheten
i utvecklingsländer är minst lika bra som i västvärlden,
faktiskt ibland bättre.
Från
Rwandas National AIDS Control Commission var Dr Agnes Binagwaho
på plats och talade om behovet av att tänka långsiktigt
när det gäller behandlingsprogram och prevention.
Hon pekade på behovet av att integrera fattigdomsbekämpning
med preventionsprogram för hiv/aids. Binagwaho underströk
att kortsiktigheten i bidragsgivarnas åtaganden är
en av de stora utmaningar som Rwanda möter och hon uppmanade
alla att vara mer långsiktiga och resultatorienterade.
Behovet
av pediatrisk behandling presenterades av professor Ruth Nduati
från University of Nairobi i Kenya. Det finns hinder
för behandling av barn så som bristen på
laboratorieinfrastruktur och policy för diagnostik av
barn. Hon visade data som bekräftade behovet av behandling
av mödrar för att minska dödligheten hos barn.
Resultat från studier visar att dödligheten hos
barn, vare sig de var hivinfekterade eller inte, minskade
till närmare hälften om modern är och förblir
vid liv.
|