pressmeddelanden
kontaktpersoner

Shirins rapport från Toronto

Söndagen den 13 augusti
Forskare, politiker och aktivister samlades på söndagen den 13 augusti för att öppna den 16:de Internationella Aidskonferensen i Toronto.

Mark Wainberg från McGills University AIDS Center och konferensens ordförande riktade stark kritik mot Kanadas premiärminister, Stephen Harper, för hans frånvaro. "Er frånvaro signalerar att Ni inte anser att hiv/aids är en prioriterad fråga. Det är tydligt att alla vi som är här inte delar samma åsikt. Harper kritiserades även av flera aktivister för att inte stödja ett nationellt sprutbytesprogram.

Peter Piot, chef för UNAIDS, FN:s organ för hiv- och aidsfrågor, talade i sitt anförande om hopp. Han sade att man har åstadkommit mycket mer under de senaste fem åren än vad man lyckades med under de föregående tjugo. Peter Piot påpekade samtidigt att konferensens tema, "Dags att leverera", är ett viktigt ställningstagande, därför att mycket fortfarande återstår att göra. Det akuta arbetet med att få till stånd stöd och behandling till hivinfekterade har hittills varit framgångsrikt men det är viktigt att det arbetet drivs långsiktigt och sträcker sig flera decennier framåt. Peter Piot påpekade också att det samtidigt är hög tid att återigen satsa resurser på förebyggande åtgärder. Viktigast av allt är att hiv/aids fortsätter att vara en prioriterad fråga på den politiska agendan.

Även paret Bill och Melinda Gates påpekade vikten av effektiva preventiva åtgärder i kampen mot hiv/aids. Gates tillkännagav under veckan att de donerar 500 miljoner dollar till den globala fonden och uppmanade alla andra givare att intensifiera sina bidrag. Bill Gates manade världens ledare att ge kvinnor makten att själva skydda sig mot hiv, bland annat genom att accelerera forskningen på mikrobicider och andra möjliga preventiva åtgärder som kvinnor kan ha kontroll över. "En kvinna ska aldrig behöva sin partners tillstånd för att rädda sitt eget liv", avslutade han sitt tal.

Melinda Gates påminde alla om den bristande tillgängligheten på befintliga preventiva åtgärder. "Idag har färre än en av fem människor med störst smittrisk tillgång till preventiva åtgärder, så som kondomer, rena sprutor, utbildning och information och testning. Detta är anledningen till varför mer än fyra miljoner människor hivinfekteras varje år".

Frika Iskandar, en tjugofyraårig ung hivpositiv kvinna från Indonesien, uppmanade alla att agera. "När det är dags att leverera, det finns ingen tid att förlora." Hon menade att i många länder finns det en vilja, ekonomiska resurser och hivläkemedel. Trots detta misslyckas man att nå alla dem som behöver behandling mest; de som bor i avlägsna områden långt ifrån stora städer.

Konsensus bland alla talare verkade vara att förutom behandling så är det hög tid att intensivt satsa på prevention. Bristen på preventiva åtgärder kommer att göra arbetet med att ge alla hivinfekterade behandling allt svårare med tiden. Mellan 2003 och 2005 ökade antalet hivpositiva som fick behandling i låg- och medelinkomstländer med närmare 450 000 individer per år. Under samma period ökade antalet hivinfekterade i världen med över fyra miljoner årligen. Behovet av intensiva och snabba insatser på det preventiva området har aldrig tidigare uttalats med större skärpa.

Måndagen den 14 augusti
Chris Beyrer fran Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health började konferensens första dag med att understryka behovet av att rikta preventiva och behandlande åtgärder mot missbrukare, män som har sex med män (MSM) samt flickor och unga kvinnor. Han påpekade vikten av att förbättra den sociala ställningen för dessa grupper för att därigenom minska smittrisken på individnivå. Enligt Beyrer drivs epidemin i Eurasien främst av den allt större tillgängligheten av opiater och heroin. Detta som en följd av flera faktorer; den ökade produktionen av opiater i Afghanistan, frånvaron av evidensbaserade preventiva åtgärder, en hög frekvens av fängelsestraff för missbrukare, kränkningar av mänskliga rättigheter och ett socialt stigma. Han tillade vidare att den ökade koncentrationen av hiv bland MSM i delar av Asien, Afrika, Latinamerika och Östeuropa tyder på diskriminering, stigma, begränsade förebyggande insatser riktade till denna målgrupp samt att homosexualitet är kriminaliserat i många länder. Enligt UNAIDS nås mindre än en av tio MSM av lämpliga preventiva åtgärder.

Julie Overbaugh från The Fred Hutchinson Cancer Research Center i Seattle presenterade översiktligt resultaten från studier där man tittat på risken för redan infekterade att på nytt infekteras av hiv. Resultaten visar bland annat att det immunsvar som en första hivinfektion stimulerar inte är tillräckligt effektiv för att förhindra en ytterligare hivinfektion. Dessa resultat lär oss mer om sambandet mellan hiv och immunsystemet och är av stor vikt för utvecklingen av både förebyggande och terapeutiska vacciner. Samtidigt påminner detta om behovet av sekundärprevention för att reducera risken för hivinfekterade att infekteras av resistenta stammar.

Anand Grover från Indien, en av grundarna för Lawyers Collective HIV/AIDS Unit, uttryckte oro över rutintestning av hiv (där alla vid hälsoundersökningar testas såvida de inte uttryckligen säger nej) som en folkhälsostrategi. Han underströk vikten av att respektera individers integritet och mänskliga rättigheter.

Louise Bounders, vice ordförande av Ontarios Voices of Positive Women samt ordförande av Canadian Treatment Action Council, togs emot väl av åhörarna, och fick stående ovationer för sitt retoriska och modiga tal. I sitt anförande manade hon alla nationer att utveckla genomgripande strategier som omfattar kvinnors rätt till hälsa, inkluderar handlingsplan för att bekämpa våldet mot kvinnor, samt en plan för kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter inklusive rätten till säker abort.

Tisdagen den 15 augusti
Även idag var det stort fokus på preventiva åtgärder för att hindra spridningen av hiv. För att kunna bekämpa epidemin krävs en omfattande preventionsstrategi av beprövade förebyggande åtgärder men även stor satsning på forskning för att utveckla nya preventiva metoder. Det behövs större fokus på kvinnor och deras behov för att de ska kunna ha makten och medlet att skydda sig själva. Men allt detta måste gå hand i hand med fortsatt stor satsning på behandling och stöd, menade samtliga talare på konferensens tredje dag.

Det finns ett akut behov av att minska det nuvarande årliga antalet smittade som för närvarande är närmare fyra miljoner. Forskare, politiker, representanter från det civila samhället, alla verkar vara överens om att det är dags att intensifiera det förebyggande arbetet. De befintliga beprövade interventionerna så som effektivt arbete för att förändra beteenden, spridning av information och utbildning och ökad tillgång på kondomer måste fortsätta. Men forskning kring nya metoder så som mikrobicider eller förebyggande läkemedelsbehandling samt gamla metoder så som vaccin måste accelereras.

Bland talarna idag fanns Dr. Cristina Pimenta från The Brazilian Interdisciplinary AIDS Association som underströk vikten av att uppmärksamma de underliggande sociala faktorer som bidrar till ökad risk av smittspridning. Hon menade att de viktigaste och mest effektiva förebyggande programmen har till syfte att förstärka olika sociala grupper och se till att det finns tillgång till preventiva verktyg. Hon underströk även de kulturella, politiska och ekonomiska hinder som finns som begränsar tillgången till dessa medel såsom kondomer eller rena sprutor. "Det finns tendenser att se biomedicinska interventioner som magiska eller snabba lösningar. Det måste man se upp med."

Dr. Gita Ramjee från The South African Medical Research Council menar att hivprevention kan förstärkas och intensifieras genom att kombinera alla de olika förebyggande metoder som finns. Hon gick igenom de olika potentiella metoder som kommer att komma ifråga, bland annat vaginala och rektala microbicider, förebyggande vacciner, hivbehandling i förebyggande syfte och manlig omskärelse. Hon påminde dock samtidigt om att flera utmaningar återstår när det gäller utvecklingen av dessa medel.

Den största frågan är ändå om man kan hoppas på ett förebyggande vaccin eller inte. Dr. Françoise Barré-Sinoussi från Pasteurinstitutet försökte belysa de svårigheter som vaccinforskningen möter. Hon underströk att behovet av större investeringar inom vaccinforskningen är nödvändiga för att nya innovativa vaccinmetoder ska kunna utvecklas och prövas. Samtidigt behövs mer resurser för att ytterligare kunna satsa på grundforskning för att förstå viruset, immunsystemet och interaktionen mellan dessa. Trots att mer än 30 vaccinkandidater hittills har prövats i mer än 85 kliniska prövningar, vet man fortfarande inte om det är möjligt att utveckla ett effektiv vaccin eller inte.

Enligt Barré-Sinoussi ligger det största hoppet för framgång i nya rön om immunsystemet och dess roll när det gäller att bekämpa hivinfektionen. Det pågår även forskning för att utveckla terapeutiska vacciner. Dessa är ämnade för hivinfekterade patienter som behandlas med antiretroviral behandling. Terapeutiska vacciner har för syfte att lära kroppens immunsvar att hantera infektionen utan hjälp av hivläkemedel. Flera kliniska prövningar med terapeutiska vacciner pågår.

En viktig faktor i det förebyggande arbetet är betydelsen av sprutbytesprogram för att reducera smittspridningen bland intravenösa missbrukare. Dr. Alex Wodak från St Vincent's Hospital i Sydney berättade om satsningar på harm reduction-program för att kontrollera hivspridningen bland missbrukare.

Onsdagen 16 augusti
24 000 deltagare från mer än 170 länder i världen har samlat i Toronto för att diskutera hiv-epidemin. Temat är "Dags att leverera", men konferensen diskuterar allt från behandling, prevention och stöd till mänskliga rättigheter.
Global tillgång till behandling var fokus på dagens första plenumsession, men även dagens talare underströk behovet av att intensifiera preventionsarbetet och integrera det i behandlingsprogrammen. Man talade om de framgångar man har uppnått med att kunna ge fler behövande behandling i utvecklingsländer.

Dr Kevin De Cock, chef för Department of HIV/AIDS på Världshälsoorganisationen (WHO) presenterade data över framgångarna med behandling i utvecklingsländer. Tillgång till behandling i dessa länder har bara under de senaste sex månaderna ökat från 20 till 24 procent. Minst 20 av låg- och medelinkomstländerna behandlar över 50 procent av sina hivpositiva medborgare och tillgången till behandling har ökat mer än tio gånger i Afrika sedan 2003. Dessvärre är tillgången till behandling fortfarande låg i Nordafrika och Mellanöstern samt Östeuropa och Centralasien, ca fem respektive 13 procent.

Kevin De Cock visade att trots ökade resurser har man misslyckats med att nå barn och intravenösa drogmissbrukare. Barn under 15 år står för 14 procent av dödsfallen i aids, men endast sex procent av dem har tillgång till behandling. Samtidigt är behandlingen av hivpositiva gravida kvinnor fortfarande bristfällig. Endast 10 procent av hivinfekterade gravida kvinnor i låg- och inkomstländer har tillgång till antiretroviral profylax, medan smitta från mor till barn i det närmaste är eliminerad i den rika delen av världen.

Samma gäller för missbrukare som i delar av världen, så som Östeuropa och Centralasien, står för mer än 70 procent av andelen hivinfekterade. Endast en fjärdedel av de som är i behov av behandling har tillgång till läkemedel. (Enligt WHO har 1,6 miljoner tillgång till hivbehandling i låg- och medelinkomst länder, en ökning med fyra gånger jämfört med december 2003). Vidare visade De Cock att mer än 80 procent av dödsfallen bland de som behandlas sker inom fyra månader efter påbörjad behandling. Detta visar på behovet av snabbare diagnostisk och behandling i ett mycket tidigare skede.

Ett flertal hinder för fortsatt arbete med global tillgång till behandling återstår dock att överkomma. Bland de svaga punkter som försvårar arbetet är svagheter i hälsosystem, bristande laboratorieinfrastruktur, finansieringsmekanismer samt den ständigt ökande bristen på sjukvårdspersonal.

Global tillgång till behandling kan också vara till fördel ur preventiva perspektiv, poängterade Dr Julio Montaner, professor från University of British Columbia i Kanada. Det finns alltfler bevis på att risken för smitta från personer med en icke-detekterbar virusnivå i blodet är mindre, även om den inte är obefintlig. Låga virusnivåer kan man uppnå genom hivbehandling. Problemet kan vara att många infekterade inte har vetskap om sin sjukdom. Många asymptomatiska hivinfekterade som inte vet att de är smittade men som kanske har låga CD4-nivåer skulle ha nytta av behandling. Effektiva snabbtester i kombination med enklare administration av läkemedel en gång dagligen lägger fram en unik möjlighet att expandera globala behandlingsprogram för att kontrollera epidemin. Montaner menade att hivbehandling inte bara är effektiv och etisk, utan till och med mer kostnadseffektiv för samhället. Data visar också att följsamheten i utvecklingsländer är minst lika bra som i västvärlden, faktiskt ibland bättre.

Från Rwandas National AIDS Control Commission var Dr Agnes Binagwaho på plats och talade om behovet av att tänka långsiktigt när det gäller behandlingsprogram och prevention. Hon pekade på behovet av att integrera fattigdomsbekämpning med preventionsprogram för hiv/aids. Binagwaho underströk att kortsiktigheten i bidragsgivarnas åtaganden är en av de stora utmaningar som Rwanda möter och hon uppmanade alla att vara mer långsiktiga och resultatorienterade.

Behovet av pediatrisk behandling presenterades av professor Ruth Nduati från University of Nairobi i Kenya. Det finns hinder för behandling av barn så som bristen på laboratorieinfrastruktur och policy för diagnostik av barn. Hon visade data som bekräftade behovet av behandling av mödrar för att minska dödligheten hos barn. Resultat från studier visar att dödligheten hos barn, vare sig de var hivinfekterade eller inte, minskade till närmare hälften om modern är och förblir vid liv.