|
Nr
3/2005
Noaks Ark-Röda Korset |
|
|
Omskurna
män löper mindre risk för hivsmitta från kvinna Studien, som var en av tre som påbörjades i Afrika, inkluderade 3273 män i åldrarna 16-24 år. 90 procent av männen var sexuellt aktiva vid början av studien, med en medelålder av 16,6 år för sexdebut. I början av studien valdes hälften av männen slumpmässigt ut och frivilligt genomgick omskärelse. Den andra hälften tjänade som kontrollgrupp och genomgick ingen omskärelse. Omskärelsen genomfördes under lokalbedövning av utbildad kirurg och smärtstillande kur erbjöds efter operationen. Ingreppen var utan komplikationer i samtliga fall och inga biverkningar noterades. Studien genomfördes i ett område nära Johannesburg i Sydafrika, där 31,6 procent av den vuxna befolkningen bedöms vara hivinfekterade. Deltagarna hivtestades tre och tolv månader efter studiens start, samt slutligen när 21 månader hade passerat. Samtliga deltagare fick rådgivning om säkrare sex och kondomer utdelades vid varje besökstillfälle. Bland de män som inte hade genomgått omskärelse infekterades 51 med hiv, jämfört med endast 18 personer i den grupp som hade genomgått omskärelse. Den skyddande effekten beräknas upp till 75 procent. Det finns indikationer på att även smittspridning från hivpositiva män till kvinnor är lägre i de fall där männen är omskurna. För att bekräfta denna teori krävs dock fler studier. Resultaten från de ytterligare två pågående studierna i Kenya och Uganda kommer att ha stor betydelse för att bevisa att tesen håller även i andra sociala och kulturella sammanhang. Det är viktigt att understryka att omskärelse endast kan reducera risken för hivinfektion och att det fortfarande finns risk att även omskurna män blir smittade av hiv vid oskyddade samlag. Forskare vill också understryka att omskärelse måste genomföras av utbildade och erfarna kirurger. Många befarar att traditionella medicinare ska försöka genomföra proceduren. Om proceduren inte genomförs korrekt, finns det risk för infektioner som i sin tur kan öka risken för att bli infekterad av hiv. Källa: 3rd IAS Conference on HIV pathogenesis and treatment, Rio de Janeiro, Brasilien, 2005 ___________________________________________________________________________ Nya
hivmediciner under utveckling Den
nya klassen hivmediciner går under benämningen "Entry
Inhibitors" eftersom de hindrar viruset från att ta sig
in i cellen. De mest lovande är substanser som angriper CCR5-molekylen.
Hiv binder till CCR5 för att ta sig in i cellen. Läs mer
om CCR5 i Noaks
Ark-Röda Korsets Nyhetsbrev 1/2005. Ett sätt för viruset att utveckla resistens är om viruset förändras så att det kan använda ett av cellens andra ytproteiner, så kallade CXCR4, istället för CCR5 för att ta sig in. Forskarnas största oro är den långsiktiga effekten av den typen av läkemedel, eftersom virus som använder sig av CXCR4 tros orsaka snabbare sjukdomsförlopp. Men hittills har resultaten från experimentella försök varit positiva. Läkemedelsföretagen Pfeizer, Schering-Plough och GlaxoSmithKline arbetar parallellt med att utveckla CCR5-hämmande läkemedel. De presenterade resultat från tidiga kliniska studier vid "3rd IAS conference on HIV pathogenesis and treatment" i Rio de Janeiro, Brasilien. Pfeizer och Schering-Plough presenterade data på studier med Maraviroc respektive vicriviroc. Båda läkemedlen verkar ha en stark antiviral effekt och är vältolererade av patienter. I en studie med Maraviroc använde 64 hivpositiva och 154 hivnegativa frivilliga olika doser av Maraviroc. Resultaten visar att Maraviroc har kunnat reducera mängden virus i blodet avsevärt under försöksperioden och att läkemedlet är vältolererat. Maraviroc skall studeras vidare i en större studie. Resultat från studier med Vicriviroc från Schering-Plough visar att läkemedlet har lång varaktighet i kroppen och att den antivirala effekten förstärks i kombination med hivläkemedlet Ritonavir. Vicriviroc har studerats även tillsammans med några andra existerande läkemedel och har inte visat några negativa effekter. Preliminära studier har visat att läkemedlet är säkert och att det inte orsakar några svåra biverkningar. Fördelen med Vicriviroc anses vara att den är en liten molekyl och sannolikt lättare och billigare att tillverka och distribuera. En tredje CCR5-hämmare från GlaxoSmithKline med tillverkningsnamnet Aplaviroc (GW873140) har studerats i experimentella laboratorieförsök mot flera typer av hiv från patienter som har utvecklat resistens mot andra läkemedel. Alla virus, även virus som var resistenta mot andra hivläkemedel, uppvisade känslighet mot Aplaviroc. Effekten visade sig förstärkas vid kombination med hivläkemedlet Enfuvirtide (Fuzeon). En stor klinisk studie med Alpaviroc har påbörjats. Pro140 från Progenics Pharmaceutical är ytterligare ett läkemedel i klassen CCR5-hämmare. Detta läkemedel består av antikroppar som känner igen CCR5-molekylen och hindrar hiv, oavsett stam, från att binda till CCR5 och få inträde till cellen. Pro140 har inte orsakat några svåra biverkningar i försöksdeltagarna och det anses säkert. Läkemedlet har i olika studier prövats tillsammans med andra CCR5-hämmare och kombinationen visar en synergieffekt. Större studier kommer att påbörjas i slutet av 2005. Ännu en klass av hivläkemedel, så kallade mognadshämmare, är under utveckling. Läkemedelskandidaten PA-457 är den första i klassen mognadshämmare som utvecklas av Panacos Pharmaceuticals i USA. Mognadshämmare angriper viruset i ett sent skede av produktionen, då viruset mognar till infektiösa partiklar och förhindrar att livsdugliga infektiösa virus bildas. En studie med 24 hivpositiva patienter har genomförts och resultatet visade att PA-457 kunde minska mängden virus i blodet hos patienterna under de 28 dagar som studien pågick. PA-457 kommer att studeras inom kort i en större klinisk studie. Nya läkemedel utvecklas även i de traditionella klasserna av hivläkemedel. Flera sådana kandidater presenterades under "3rd IAS conference on HIV pathogenesis and treatment" i juli. Syftet är att utveckla nya läkemedel med färre biverkningar, bättre upptagningsförmåga och färre intag. De ska även vara effektivare mot virus som är resistenta mot andra läkemedel inom samma klass. Nya omfattande studier behövs för att utvärdera säkerheten och effektiviteten hos alla dessa nya läkemedel innan de kan godkännas för marknaden. Källa: 3rd IAS conference on HIV pathogenesis and treatment, Rio de Janeiro, Brasilien, 2005 ___________________________________________________________________________ Hopp
för eliminering av hiv från kroppen Vid en hivinfektion tar sig viruset in i kroppens viktiga försvararceller (CD4 T-celler) och använder dem för att föröka sig. Hiv för in sitt genetiska material i cellens kromosomer och varje gång cellerna blir aktiva tillverkas nya viruspartiklar. Kroppens immunförsvar har mekanismer för att kunna döda och ta bort celler som producerar främmande material, till exempel virusmaterial. Men immunförsvaret känner inte igen vilande celler som enbart bär virusets genetiska material och som inte tillverkar några virus. Hivbehandling förhindrar att nya virus bildas genom att avbryta virusproduktionen i aktiva celler. På så sätt kan en långvarig hivbehandling minska mängden virus i blodet. Men förekomsten av virusets genetiska material gömt i kroppens vilande immunceller är ett ständigt hot och hindrar kroppens immunsvar att kunna eliminera viruset från kroppen helt och hållet. Därför har forskarna länge varit på jakt efter någon metod för att kunna aktivera vilande immunceller som bär virusets genetiska material. Man vet att hiv är beroende av enzymet HDAC1 för att kunna förbli dolt i vilande celler. Därför har forskarna förmodat att valproinsyra, som förhindrar HDAC1-enzymets funktion, skulle kunna hindra hiv att förbli latent. I ett tidigt laboratorieexperiment observerade man att valproinsyra kan framkalla hivproduktion i vilande immunceller tagna från hivpatienter. För att undersöka effekten av valproinsyra hos patienter, påbörjade en grupp forskare i Dallas, USA, en studie med fyra hivpositiva personer. De hade fått hivbehandling under lång tid och hade haft låga mängder av hiv i blodet i mer än två år. Försökspersonerna behandlades med valproinsyra två gånger dagligen under tre månader. Samtidigt intensifierades deras hivbehandling med Enfuvirtide (Fuzoen) för att försäkra att behandlingen inte skulle leda till ökad virusproduktion. Före och efter behandlingen med valproinsyra undersöktes antalet vilande CD4 T-celler som kunde tillverka virus för att kunna avgöra om behandlingen hade effekt på mängden virusreservoarer i kroppen. Studien visar att mängden vilande CD4 T-celler som var kapabla att tillverka hiv minskade med mellan 29 och 86 procent under tre månaders behandling med valproinsyra. Man kunde också se att syran inte aktiverade andra delar av immunsystemet. Resultaten verkar lovande, men forskare vill understryka behovet av flera och mer omfattande studier för att kunna fastställa effekten. Vissa forskare är skeptiska till resultaten och menar att mekanismen bakom virusreservoarerna är mer komplicerad och innefattar med visshet andra komponenter som valproinsyra inte kommer åt. - För att kunna eliminera viruset helt och hållet från kroppen, måste vi ha en mekanism som är närmare hundraprocentigt effektiv, annars är det ingen ide, menar Dr Robert Siliciano, hivforskare vid John Hopkins-universitet i USA. Han var en av de forskare som upptäckte latent hivinfektion i mitten på 90-talet. Eftersom en kontrollgrupp i denna studie saknades kan man ifrågasätta om effekten beror på valproinsyra och inte på mer intensifierad hivbehandling. Dessutom är studien baserad på resultat från endast fyra patienter. Valproinsyra är godkänt av läkemedelsverket och finns på marknaden för behandling av bland annat manodepressvitet och epilepsi. Källa: Lancet36, 2005, Aidsmap Sept 2005 ___________________________________________________________________________ Effekten
av tillväxthormoner på hivinfektion Tillväxthormoner förekommer naturligt i kroppen och är nödvändiga för normal tillväxt. Därför föreskrivs syntetiska tillväxthormoner till barn med tillväxtproblem. De används också för att påskynda läkning efter allvarliga skador, till exempel brännskador. Trots att syntetiska tillväxthormoner inte har rekommenderats till hivpatienter har studier visat att de kan hjälpa mot "wasting syndrom", ett tillstånd av kraftigt oönskad viktminskning. Tillväxthormoner kan sätta fart på viktökningen och hjälpa till att bygga upp muskelmassa. Studier på försöksdjur har visat att behandling med tillväxthormoner kan öka antalet CD4 T-celler. Vid hivinfektion minskar antalet CD4 T-celler, vilket leder till ett försämrat immunsystem. Tillståndet aids är förknippat med en kraftig minskning av antalet CD4 T-celler. En grupp amerikanska forskare undersökte nyligen hur tillväxthormoner påverkar antalet CD4 T-celler hos hivpositiva patienter. I studien ingick 60 hivinfekterade personer som hade genomgått hivbehandling i mer än ett år och hade låga nivåer av virus i blodet och ett lågt antal CD4 T-celler. Patienterna fick tillväxthormoner samtidigt som de behandlades mot hiv och följdes upp i 48 veckor. Under tiden mättes antalet CD4 T-celler och man undersökte storleken på brässen (tymus) med datortomografi hos en del av patienterna. Brässen, som ligger strax under bröstbenet, är det primära organet för utveckling av T-celler i kroppen. Den kan spela en avgörande roll för återhämtningen av immunsystemets funktion. Det finns bevis för att brässen endast är aktiv hos människan tidigt i barndomen och tillbakabildas hos vuxna. Men andra studier hävdar att brässen bibehåller sin funktion i vuxen ålder och att den kan bli aktiv om behov uppkommer. Resultatet av denna studie visade att tillskott av tillväxthormoner var starkt förknippat med ett ökat antal CD4 T-celler hos patienter som genomgick hivbehandling, när man jämförde med patienter som endast fick hivläkemedel utan tillväxthormoner. Samtidigt upptäckte forskarna att storleken på brässen hade ökat hos 14 av 20 patienter som hade behandlats med tillväxthormoner. Patienterna upplevde få biverkningar. Samtidigt som dessa resultat verkar lovande väcks nya frågor. Det återstår att undersöka om ökningen av CD4 T-celler också leder till ett starkare immunsystem. Det är också tveksamt om effekten av tillväxthormoner består, efter avslutad behandling. Den höga kostnaden för produktion av syntetiska tillväxthormoner är också en nackdel. Källa: 3rd IAS conference on HIV pathogenesis and treatment, Rio de Janeiro, Brasilien, 2005 ___________________________________________________________________________ Hivbehandling
av barn I takt med att fler barn infekteras med hiv i olika delar av världen, behövs flera sätt för att öka tillgängligheten av mediciner för barn. Idag är de flesta hivmediciner tillverkade i doser och behandlingsrutiner för vuxna. De flesta av dagens hivmediciner finns också endast i kapsyler eller i tablettform. Lösliga läkemedel passande för yngre barn produceras sällan. Läkare ordinerar oftast en halv eller en fjärdedels tablett för få den lämpliga dosen. Nackdelen är att dosen inte blir precis, och det finns risk för feldosering. Dessutom har många barn svårt att svälja tabletter. Man vet mycket lite om behandlingens inverkan och biverkningar, de långsiktiga effekterna och följderna, till exempel resistensutveckling, hos barn. I en studie i Abidjan i Elfenbenskusten analyserade en grupp forskare överlevnaden hos hivpositiva barn. Totalt omfattade studien 282 barn, med genomsnittsåldern 5,8 år. De flesta hade smittats av modern. I analysen av barnens överlevnad togs följande faktorer i beaktning: ålder, kön, smittväg, näringsbrist, tidigare tuberkulosinfektion samt om föräldrarna levde. Efter ett års uppföljning var 85,5 procent av barnen fortfarande vid liv, och efter tre år levde 80,9 procent av dem. Man konstaterade att ökad risk för dödlighet var förknippad med låg vikt, hög virusmängd i blodet och förekomsten av tuberkulosinfektion. Överlevnaden förbättrades oftast om man satte in hivbehandling så tidigt som möjligt eller om barnet hade ett högt antal CD4 T-celler. CD4 T-celler är en viktig grupp av kroppens försvarsceller och är målceller för hiv. Vid en hivinfektion angrips dessa celler och antalet sjunker med tiden om man inte genomgår behandling. Lägre antal CD4 T-celler förknippas med svagare immunförsvar. Studien visade att om hivpositiva barn får antiretroviral behandling så tidigt som möjligt ökar deras överlevnadschanser. En annan studie i Uganda undersökte behandling av barn med läkemedlet Triomune. Fördelen med detta läkemedel är att det är en bestämd dos som kombinerar de tre olika hivmedicinerna Stavudine, Lamivudine och Nevirapine. Åttioen hivinfekterade barn i Uganda fick tillgång till behandlingen och ordinerades en halv tablett eller en fjärdedels tablett beroende på vikt. Kort efter studiens start fick man ändra behandlingen för yngre barn till läkemedel i löslig form, eftersom mycket mediciner gick till spillo vid brytning och man riskerade att rätt dos inte användes. Av de barn som fullföljde studiens första 24 veckor, hade samtliga fått fler CD4 T-celler och en markant minskning av virusmängd i blodet. Efter 48 veckors behandling hade närmare 83 procent en omätbar mängd virus i blodet och närmare 96 procent av barnen ett högt antal CD4 T-celler. Fyra av barnen avled tidigt under studien på grund av långt framskridna sjukdomsstadier. Läkare utan gränser presenterade också resultatet av sina arbeten med hivbehandling hos barn. Resultaten var en sammanfattning av arbetet med 1 840 barn, 13 år eller yngre, i elva olika länder. Sammanställningen inkluderade allt arbete fram till mars 2005. Cirka 96 procent av barnen i denna studie var äldre än 18 månader när behandlingen påbörjades och könsfördelningen mellan barnen var jämn. Genomsnittsåldern låg runt 5,9 år. I början av studien låg genomsnittet av antalet CD4 T-celler runt 15 procent av det normala hos de flesta barn, men ökade stadigt med 9-13 procent efter 6-24 månaders behandling. I mars 2005 noterade man att 84 procent av barnen fortfarande följde behandlingen. Närmare 6 procent hade avlidit under studien och resterande barn hade inte kunnat följas upp av olika anledningar. 94 procent av barnen överlevde sex månader, 92 procent överlevde ett år och 91 procent överlevde två år efter behandlingen. Biverkningar rapporterades hos endast 4 procent av barnen. Läkare utan gränser ansåg resultaten vara mycket tillfredställande och underströk att hivbehandling av barn i låginkomstländer är både möjligt och framgångsrikt. Det finns dock fortfarande bristande information när det gäller hivbehandling hos barn. Bristen på adekvat mätning av virusnivåerna, bristande rapportering när det gäller medicinernas biverkningar och utveckling av resistens hos barn under behandling är bland de frågor som måste studeras närmare. Källa: 3rd IAS Conference on HIV pathogenesis and treatment, Rio de Janeiro, Brasilien, 2005, Aidsmap ___________________________________________________________________________ Levande
bakterier som mikrobicider Överföring av hiv sker i de flesta fall via oskyddat sex när viruset kommer i kontakt med slemhinnorna i vaginan eller ändtarmen. Mikrobicider betraktas som ett lovande sätt att förhindra hivöverföring lokalt vid samlag. Men behovet av att applicera mikrobicider före varje samlag kan innebära en risk att man inte använder dem regelbundet. Slemhinnorna i vaginan och ändtarmen är i normala fall täckta med ett lager av levande bakterier som är viktiga för den fysiologiska miljön. Bakterierna är också viktiga för utvecklingen av kroppens lokala immunförsvar och som skydd mot skadliga smittämnen. Forskare har använt sig av dessa kunskaper för att kunna modifiera en bakteriestam så kallade Nissle 1917, för att dessa ska kunna producera antihivsubstanser. Antihivmedlen består av korta äggviteämnen som har förmågan att fästa till virusets yta och förhindra den från att ta sig in i cellen. Nissle 1917 har tidigare använts för behandling av en rad mag/tarmsjukdomar, till exempel diarré och tarminflammation. Man vet därför att bakterien inte orsakar besvär hos människor. I experimentella försök i laboratorium har den modiferade bakterien Nissle 1917 visat sig utsöndra dessa antivhivämnen i mängder som kan blockera infektion av olika stammar av hiv. I djurförsök har man också påvisat att bakterien kan överleva i veckor och till och med i månader, vilket tyder på förmågan att konkurrera med andra förekommande bakterier i bland annat mag/tarmkanalen. Bakterierna har inte orsakat några oönskade effekter. Dessa preliminära djurförsök måste givetvis upprepas och effekten måste kunna studeras på människor innan en sådan preventionsmetod kan godkännas för marknaden.
Läs mer om mikrobicider i Noaks Ark-Röda Korsets Nyhetsbrev 1/2004 samt 2/2005. Källa: 3rd IAS Conference on HIV pathogenesis and treatment, Rio de Janeiro, Brasilien, 2005, PNAS 102:34, 2005 ___________________________________________________________________________ Aggressivt
multiresistent hiv i New York spårats New York-patienten infekterades med hiv vid oskyddade anala samlag under påverkan av sexdrogen metamfetamin och utvecklade aids inom loppet av några månader. Läkarna befarade ett nytt unikt multiresistent virus som dessutom var mycket aggressivt. Efter hälsodepartementets varning försökte forskarna utreda dess ursprung och började jämföra New York-patientens virus med mer än 135 000 virus från olika patienter i USA i en databas. Resultatet presenterades i juli vid "3rd IAS conference on HIV pathogenesis and treatment" i Rio de Janeiro, Brasilien. Vid undersökningen hittade man en 52-årig man från Connecticut vars virus stämde till 99,5 procent överens med New York-patientens virus. Efter kontakt med mannen fick man reda på att han tillsammans med sin partner hade besökt en sexklubb i New York där båda hade haft oskyddade anala samlag med New York-patienten under påverkan av sexdrogen metamfetamin. De två männen från Connecticut hade vid flera tillfällen haft oskyddade samlag med varandra och andra män. De hade tidigare även varit infekterade med andra sexuellt överförbara sjukdomar bland annat syfilis och kondylom. Trots att New York-patientens virus var identiskt med den 52-årige mannens, hade sjukdomen inte utvecklats så aggressivt hos 52-åringen. Viruset visade sig till och med föröka sig långsammare än normalt, medan New York-patientens virus var 136 procent mer aggressivt än normalt. Medan en akut infektion hos New York-patienten ledde till snabb utveckling av aids, var virusnivåerna och immunstatusen hos den 52-årige mannen från Connecticut stabil. Dessa nya iakttagelser strider mot teorin om en ny aggressiv virusstam. Det finns fortfarande ingen vetskap om mekanismen bakom det snabba sjukdomsförloppet hos New York-patienten, men forskarna spekulerar i att andra möjligen genetiska faktorer kan ha påskyndat sjukdomsutvecklingen hos honom. Läs mer om det här fallet i Noaks Ark-Röda Korsets Nyhetsbrev 1/2005. Källa: 3rd IAS conference on HIV pathogenesis and treatment, Rio de Janeiro, Brasilien, 2005 ___________________________________________________________________________ Redaktör:
Shirin Heidari
____________________________________________________________________________ |
|
|
Noaks
Ark - Röda Korset |
 |