Noaks Arks nyhetsbrev, nr 2/2009
HIVIS (HIV Vaccine Immunogenicity Study) är ett samarbetsprojekt mellan bl a Venhälsan på Södersjukhuset, Smittskyddsinstitutet, Muhimbili University of Health and Allied Sciences i Tanzania och National Institutes of Health (NIH) i USA. Projektet startade 2002 med målet att ta fram ett vaccin mot hiv och finansieras av Sida och EU. Vaccinet är ett kombinationsvaccin med flera virustyper för att om möjligt ge ett bredare skydd. Den svenskutvecklade delen är ett vaccin med naket DNA från tre olika virusstammar som är vanliga i Afrika. De amerikanska forskarna har tagit fram den andra komponenten; DNA-bitar från ytterligare en virustyp inneslutet i kokoppsvirus. Första steget i vaccinutveckling innebär att undersöka om vaccinet är säkert att använda. Andra steget är att se om vaccinet ger en reaktion hos kroppens immunförsvar. Inledande försök gjordes på friska svenskar på Karolinska Universitetssjukhuset 2005. Då utvecklade 90 procent av de vaccinerade deltagarna ett immunförsvar mot hiv. De nya resultaten bygger på en studie gjord på sextio friska poliser i Tanzania. De fick antingen vaccinet eller verkningslösa injektioner. Under dessa studier har man även administrerat vaccinet med hjälp av en ny teknik. I stället för vanliga injektioner används en så kallad biojector och vaccinet injiceras i antingen ytterhud eller muskel med hjälp av ett högt tryck i biojectorn, utan att en injektionsnål behöver användas. Att vaccinera i huden kan ge ett effektivare skydd och minska mängden vaccin som behöver ges. Av de försökspersoner som fått vaccin visade det sig att samtliga hade utvecklat fler antikroppar och immunceller. Samtidigt rapporterades inga allvarliga biverkningar. Ännu är det alltså alltför tidigt att säga om vaccinet i realiteten verkligen skyddar mot hiv. För att klargöra detta krävs en så kallad fas 3-studie med många fler deltagare och som sträcker sig över flera år. Då skulle man undersöka vilka som får hiv eller förblir osmittade och om vaccinet alltså minskar risken för att smittas av hiv. För att kunna genomföra en sådan större studie krävs flera stora finansiärer. Källa: AIDS vaccine 2009, abstract OA04-02, P14-03. Kaletra nu godkänt för endosbehandling Det finns indikationer på att endosbehandlingen kan ha sämre effekt på viruskontrollen på sikt vilket måste följas upp. Även risken att drabbas av biverkningar i form av diarré verkar vara vanligare då hela dygnsdosen tas vid ett tillfälle. Trots dessa eventuella nackdelar kan den nya doseringsmöjligheten vara en variant som passar en del patienter bäst. Kaletratabletter behöver inte förvaras i kyl och de måste inte heller tas tillsammans med mat. Att enbart ta mediciner vid ett tillfälle per dygn ökar behandlingsföljsamheten för en del individer. Kaletra är en proteashämmare som innehåller två aktiva substanser, lopinavir och ritonavir, och ska tas i kombination med andra antiretrovirala medel. För människor som tidigare behandlats med hivläkemedel gäller tillsvidare att Kaletra fortfarande ska tas i två doser per dygn. Detsamma gäller för barn. Källor: EMEA, Abbott, J Acquir Immune Defic Syndr. 2009 Apr 15;50(5):474-81. Ny hivstam från gorilla upptäckt En ny stam av hiv har nyligen rapporterats hos en 62-årig kvinna från Kamerun. Viruset visade sig likna en stam av siv (motsvarande hiv hos apor). Den genetiska sammansättningen av viruset tyder på att det är närbesläktat med ett antal sivstammar som nyligen har upptäckts i avföringsprover från gorillor från skogarna i Kamerun. Hittills finns dock endast detta enda rapporterade fall med denna virusstam i människa. Viruset upptäcktes av David Robertson vid universitetet i Manchester och kollegor i Frankrike som analyserade virusets arvsmassa. Fram till 2004 bodde den smittade kvinnan i en förort till Kameruns huvudstad Yaoundé då hon flyttade till Paris och testades hivpositiv. Hon hade inte varit i kontakt med apor och inte heller ätit apkött, vilket anses vara den troliga överföringsvägen för siv från apor till människor. Det är alltså mest sannolikt att hon fått smittan från en annan människa, förmodligen genom en sexuell kontakt. Kvinnan har ännu inte visat några tecken på nedsatt immunsvar, men laboratorieexperiment tyder på att viruset kan replikeras i samma vita blodkroppar som andra stammar av hiv. Detta antyder att förökningen av denna nya virusstam troligtvis kan bromsas av de antiretrovirala läkemedel som hämmar tillväxten av andra stammar av hiv, menar forskarna. Upptäckten indikerar att nya hivstammar regelbundet kan överföras från andra primater till människor, säger Martine Peeters, virolog vid universitetet i Montpellier, som ledde den grupp som identifierade de första sivstammarna från gorillor. Robertson och medarbetare drar också slutsatsen att deras upptäckt indikerar att hiv-1 har sitt ursprung hos gorillor och schimpanser. Källa: Nature Medicine 2 Aug 2009: A new human immunodeficiency virus derived from gorillas. Jean-Christophe Plantier, Marie Leoz, Jonathan E Dickerson, Fabienne De Oliveira, François Cordonnier, Véronique Lemée, Florence Damond, David L Robertson & François Simon. New Scientist, 02 August 2009. Djurstudier visar lovande resultat med PrEP Vid konferensen "Retroviruses and Opportunistic Infections" (CROI) tidigare i år presenterade forskare från det amerikanska smittskyddsinstitutet Centers for Disease Control and Prevention (CDC) studieresultat som visar att periodisk behandling med hivläkemedel kan skydda mot överföring av shiv, ett virus som sammansatts i forskningssyfte för att kunna studeras hos apor. Konceptet, som fått benämningen PrEP (Pre-Exposure Prophylaxis), innebär behandling med hivmediciner i förebyggande syfte för att skydda mot en eventuell hivinfektion. Forskarna undersökte om periodisk användning av antiretrovirala läkemedel, i samband med exponering för smitta, kan förhindra virusöverföring. Läkemedlet Truvada gavs vid olika intervall i förhållande till virusexponering. Truvada är en kombinationstablett som består av substanserna Tenofovir och Emtriciban. Båda substanserna ingår i klassen omvända transkriptashämmare. Dessa verkar genom att påverka den normala funktionen hos enzymet omvänt transkriptas som hiv behöver för att föröka sig. Tenofovir, antingen ensamt eller i kombination med Emtriciban, är de enda läkemedel som hittills har testats som PrEP i kliniska studier. Olika former av periodisk PrEP utvärderades hos apor i denna studie. Fyra grupper av apor sondmatades med två doser av Truvada under en 24-timmarsperiod: Man inkluderade även en samling obehandlade apor som kontrollgrupp. Aporna utsattes för shiv genom rektalkapslar. Aporna testades för hiv via antikroppstest och shiv-DNA påvisades med PCR-teknik. Av 27 obehandlade kontrollapor smittades 26 stycken efter i medeltal två exponeringar. Av aporna i grupp I smittades tre av sex och i grupp II smittades en av sex. Man beräknade att risken för infektion hos dessa apor hade reducerats med 3,9 respektive 15,9 gånger genom behandlingen. Trots tidig administrering av Truvada före exponeringen av aporna i grupp III, smittades endast en av sex apor efter 14 upprepade försök, vilket beräknas till 14,5 gånger riskminskning. Infektionsrisken var också betydligt lägre (3,8 gånger) hos grupp IV aporna som endast fick Truvada efter virusexponering. Även i denna grupp smittades endast häften av aporna efter 14 upprepade försök. Studien är det första som visar att oral administrering av Truvada före och efter virusexponering kan förhindra en infektion. Dessa resultat tyder på att en effektiv PrEP med Truvada inte behöver kräva en daglig dosering. Det är viktigt att understryka att även om resultaten från dessa djurförsök är uppmuntrande så är konsekvenserna för människa fortfarande okända. Det finns klara skillnader mellan det apliknande viruset shiv och hiv, samt mellan immunsvaret hos apor och människor. Kliniska studier är nödvändiga innan det går att avgöra om denna antiretrovirala prevention är säker och effektiv för människor. Det pågår för närvarande ett antal kliniska studier med Truvada i förebyggande syfte hos människor. Källa: Prevention of Rectal Simian HIV Transmission in Macaques by Intermittent Pre-exposure Prophylaxis with Oral Truvada. Gerardo Garcia-Lerma, M-E Cong, J Mitchell, A Youngpairoj, A Martin, D Hanson, R Otten, L Paxton, T Folks, and W Heneine. Abstract 47: 16th Conference on Retroviruses and Opportunistic Infections; 2009 8-11 February; Montreal. Canada.
CD8+ T-celler, även kallade cytotoxiska T-celler, är en del av immunförsvaret som identifierar och förstör celler som är infekterade av främmande smittämnen. CD8+ T-celler innehåller vanligtvis ett artilleri av molekylär ammunition som används för att skydda kroppen mot främmande organismer. Kapaciteten hos dessa T-celler benämns som "mångfunktionella" (polyfunctional) vilket oftast definieras som förmågan att använda flera av dessa skyddande molekyler i immunförsvaret. Hivpositiva patienter med långsamt sjukdomsförlopp, de så kallade "long-term non-progressors" (LTNP), är personer vars infektion fortskrider långsamt eftersom deras immunförsvar verkar kunna kontrollera hivinfektionen. Trots att dessa individer inte har någon antiretroviral behandling bibehåller de ett högt antal CD4+ T-celler (en av de vita blodkroppar hiv angriper). Samtidigt har de antingen få viruskopior, "viremic controllers", eller så har de icke-detekterbar virusnivå, "elite controllers". Forskare försöker klarlägga de biologiska och immunologiska mekanismer som gör att dessa personer på ett naturligt sätt kan kontrollera virusinfektionen. Tidigare har forskare funnit att "elite controllers" har markant högre antal CD8+ T-celler jämfört med andra hivpositiva. Utöver detta har forskarna visat att det snarare är egenskaperna och kvaliteten hos dessa CD8+ T-celler som delvis kan förklara den naturliga förmågan av immunförsvaret hos dessa individer att kontrollera infektionen. Hivspecifika CD8+ T-celler hos infekterade individer tros delvis vara skadade och har visat sig vara ineffektiva när det gäller att framgångsrikt kontrollera hivinfektionen. Mer kunskap om CD8+ T-celler i slemhinnor kan erbjuda värdefull insikt om immunsvaret i mag-tarmkanalen och hur det också påverkar sjukdomsförloppet. Det är välkänt att mag-tarmkanalen innehåller ett högt antal lymfocyter (målceller för hiv) och den verkar också utgöra en reservoar för virusförökning. I en nyligen genomförd studie har forskare tittat på immunsvaret i slemhinnor och jämfört CD8+ T-celler i olika grupper av patienter. Studiegrupperna var dels "elite controllers" vilka definieras som individer som har mindre än 75 viruskopior per milliliter blod samt "viremic controllers" som har mellan 75 och 2 000 viruskopior per milliliter blod. Båda dessa grupper saknade behandling. Den tredje gruppen var obehandlade patienter med högre än 10 000 viruskopior per milliliter blod. Kontrollgrupper utgjordes av dels patienter med framgångsrik behandling med odetekterbar virusmängd, samt hivnegativa personer. Forskarna samlade in hivspecifika CD8+ T-celler från blod och från rektalslemhinnor. Då egenskaperna och kvaliteten hos CD8+ T-cellerna analyseras och jämfördes inom och mellan patientgrupperna visade resultaten att cellerna från slemhinnor hos "elite controllers" var betydligt starkare och mer komplexa jämfört med CD8+ T-celler hos hivpatienter med framgångsrik behandling. Hos både "elite controllers" samt "viremic controllers" agerade CD8+ T-celler från slemhinnorna betydligt mer mångfaldigt än cellerna från patienter med högt antal viruskopior och från patienter med framgångsrik behandling. Dessutom visade studien att "elite controllers" oftare hade starka CD8+ T-celler i slemhinnorna än i blodet. Trots dessa resultat är det fortfarande ovisst om de starka mångfaldiga CD8+ T-cellerna från slemhinnorna är orsaken till att patienterna effektivt kontrollerar virusinfektionen eller om det är en konsekvens av det. Immunsvaret hos "elite controllers" där virusreplikationen är undertryckt tycks vara mer intakt, mer potent och oskadat, vilket inte verkar vara fallet hos patienter med hög virusnivå. Även om det starka, mer komplexa CD8+ T-cellssvaren spelar en viktig roll, är det troligt att andra immunologiska och biologiska faktorer också påverkar virusinfektionen och sjukdomsförloppet, vilket också den genetiska bakgrunden gör. Studieresultaten kan förklara vissa av de faktorer som är förknippade med "long-term non-progressors" (LTNP) och dessa individers förmåga att naturligt undertrycka virusförökningen. Fler studier som kan klarlägga andra underliggande mekanismer för en långvarig kontroll av virusinfektionen kan komma att få betydande konsekvenser för utvecklingen av ett effektivt vaccin mot hiv. Källa: Ferre A.L. et al. Blood April 23, 2009, Volume 113, Number 17, p3978. Abakavir och risk för hjärtattack Abakavir är en omvänd transkriptashämmare. I EU marknadsförs substansen som Ziagen, och i kombination med lamivudin som Kivexa, eller i kombination med lamivudin och zidovudin som Trizivir. Data från kliniska prövningar där patienter behandlats med abakavir har visat ett fåtal fall av hjärtinfarkt. Utöver detta har uppgifter från studier som blivit tillgängliga sedan april 2008 visat på en eventuell koppling mellan hjärtinfarkt och användning av abakavir. Den europeiska läkemedelsnämnden (EMEA) sammanställde därför befintlig data för att undersöka denna eventuella koppling hos hivinfekterade patienter. "Committee for Medicinal Products for Human Use" inom EMEA har efter granskningen kommit fram till att det inte finns tillräckligt med bevis för att rekommendera ändringar gällande behandling av patienter med abakavir. Ytterligare uppgifter behövs för att kunna bedöma om ökad risk för hjärtinfarkt föreligger. Dock menar kommittén att det finns variationer mellan de olika studieresultaten. Därför kan ett orsakssamband mellan behandling med abakavir och risken för hjärtinfarkt varken bekräftas eller avfärdas. Hittills finns det ingen välkänd etablerad biologisk mekanism som kan förklara en möjlig ökad risk. I ljuset av detta anser man att förskrivare av läkemedel innehållande abakavir bör beakta och med patienten diskutera åtgärder mot riskfaktorer som rökning, högt blodtryck och höga blodfettnivåer. Produktupplysningen för läkemedel innehållande abakavir kommer att uppdateras för att återspegla denna information. Källa: EMEA PRESS RELEASE Meeting highlights from the Committee for Medicinal Products for Human Use, 20-23 April 2009. Hivpositiva kan återinfekteras av andra hivstammar Med superinfektion menas att en hivpositiv individ infekteras ytterligare en gång med en annan stam av hiv. De flesta tillgängliga bevisen om superinfektioner kommer från enstaka fallstudier. Risken för att smittas på nytt beror sannolikt på den mängd virus man exponeras för. Den kliniska konsekvensen är på grund av begränsade data fortfarande oklar. En ny infektion med ett resistent virus kan dock påverka behandlingsmöjligheterna. Forskare genomförde nyligen en pilotstudie med behandlingsoerfarna patienter med risk för superinfektion till följd av sexuell exponering för hiv. Åtta patienter, som vid rutinläkarbesök plötsligt visade en ökning av sina virusvärden, inkluderades i studien. Patientprover från olika tillfällen, både före och efter den plötsliga virusökningen, undersöktes med fylogenetiskta analyser för att fastställa släktskap mellan olika virus. Hos två av dessa patienter visade virusanalyserna att de tidigt tagna proven avsevärt skiljde sig från de senare tagna testerna, vilket tyder på en andra infektion. En av de två patienterna återinfekterades fem månader efter sin första hivdiagnos och upplevde symtom liknande dem vid akut infektion. Under de följande sex månaderna smittades han också av syfilis och herpes. Den andra patienten hade hivdiagnostiserats tre år tidigare, och upplevde inga symtom vid tidpunkten för nyinfektion. Patienten kunde ha sin virusinfektion under kontroll utan behandling, och antalet CD4 T-celler som var över 1000 celler per mikroliter blod förändrades inte. Studieresultaten tyder på att hivpositiva personer som har oskyddade sexuella relationer med andra hivpositiva individer löper en risk att på nytt smittas av andra stammar av hiv. Tidig behandling av patienter kan bidra till att minska mängden virus markant och reducera risken för hivöverföring. Källa: HIV Med 2009 Apr 1-3; 10 (Suppl. 1):58 abstract no. P150. Ökad förekomst av icke aidsrelaterade
cancerfall bland hivpositiva. Utifrån en databas med mer än 6 miljoner invånare i Kalifornien jämfördes behandlade hivpositiva med hivnegativa för förekomsten av cancerfall som inte är aidsrelaterade. I den retrospektiva studien kategoriserade forskarna cancerformerna till antingen infektionsrelaterade (analcancer, Hodgkins lymfom, levercancer, munhåle-/svalgcancer) eller till icke-infektionsrelaterade (lungcancer, njurcancer, melanom m fl). Man identifierade 18 890 hivpositiva individer vilka jämfördes med 189 804 hivnegativa personer vars ålder och kön matchade. Den genomsnittliga uppföljningsperioden var 4,2 respektive 5 år för den hivpositiva respektive hivnegativa gruppen. Medelåldern var 40 år och majoriteten var vita män som har sex med män (90 procent). Patienterna följdes tills de endera utvecklade cancer, avled, lämnade det ovan nämnda hälsosystemet eller tills studien var avslutad. Hos 3 procent av de hivpositiva såg man icke-aidsrelaterad cancer jämfört med 2 procent hos de negativa. Av dessa cancerfall hos hivpositiva var 46 procent infektionsrelaterade, hos de hivnegativa var andelen 13 procent. Mellan grupperna såg man framförallt en skillnad i risk för analcancer (81 ggr högre risk) och Hodgkins lymfom (17 ggr högre risk). Risken var också större för huvud-halscancer (2 ggr ökad risk) och gynekologiska cancerformer Vad gäller icke infektionsrelaterade icke aidsassocierade cancerfall konstaterade man signifikant ökad risk för njurcancer (2 ggr högre risk), lungcancer (2 ggr högre risk) samt melanom (2 ggr högre risk) . Sammanfattningsvis visade studien att hivpositiva patienter löper en ökad risk att drabbas av icke aidsrelaterade cancerformer och då speciellt infektionsrelaterade cancerformer. Källa: Abstract 30: 16th Conference on Retroviruses and Opportunistic Infections; 2009 8-11 February; Montreal.
Noaks Arks Nyhetsbrev Nr 2, 2009 |
||
|
 |
|